Aftonbladet – 16 mars 1866, sida 3

mästare, som harmas på piltarne, om de nojsa eller stimma något. En anbefalld exercisdust på söndagseftermiddagen skulle uppfriska den unkna sakristiluften i vederbörandes både hjertan och lungor. Det vore underligt om ej beväringsklasserna skulle kunna, på detta enkla, förberedande sätt, med bibehållande af sin fulla numerär, vid mötena utbildas till hjelplig krigstjenst, utan den proponerade, förhatliga och säkerligen olycksbringande utgallringen, som ändå icke blir den tjenligaste, utan lika samtagen. Att i farans stund inblandas i en alldeles okunnig landtstorm, som aldrig stått i något led och lärt höger och venster, skall säkerligen hvarje frivillig skarpskytt bedja Gud bevara sig ifrån. Hellre då i samma okunnighet bli kanonmat, för att åtminstone i medvetandet af sin lilla kunskap slippa harmen ötver en så felaktig anordning. Emellertid måste en förståndig anordning snart göras, ty om vestern blir invecklad i förhållanden, att den ej kan lemna någon hjelp, såsom lätt och snart kan ske; så har vårt Jand med all säkerhet att vänta en in: vasion från öster. BSjelfva det geografiska läget bjuder det nästan som en naturnödvändighet; vi sjelfva skulle i samma läge göra enahanda. Vill man derföre ändamålet, så måste man ock vilja medlen, man vare prest eller hvad som helst. I Mars 1866. Gammal landtprest och skarpskyttekorporal.