Aftonbladet – 16 mars 1866, sida 2

lemnas på 39!2 år eller längre amortering, och dem i banken insätta på kort amortering, derför lånmagarne erhålla utdelning genom föreningen efter deröfver inom densamma förd särskild räkning. Andra verk och enskilda personer, hvilka i banken insättta penningar, undfå lottbref, ställda på tio år med ( års kuponger för ränteutdelning. S 4. Hypoteksföreningarnes belåningsrätt från hypoteksbanken bestämmes efter hvarje förenings andel i grundfonden; dock må samma rätt ej öfverstiga tiv procent af sammanlagda jordvärdet efter bevillningstaxeringsuppskattning inom iespektive föreningsdistrikt. 5. På det insättningar i banken emot lottbref må befordras, bör utlåningen af sådana insättningar ske så, att lottbrefvens innehafvare årligen åtnjuta till och med sex proc. ränta och deröfver del i den vinst, som genom sådan uppoch utlåning uppkommer; i hvilket afseende hypoteksbanken bör omedelbart eller genom hypoteksföreningarne göra inflytande årliga kapitalinbetalningar från låntagare, hvarom här nedan sägs, fruktbara. 6. Till det i 5 omförmälda ändamål skall hvarje enskild låntagares förbindelse innehålla, att af lånet får innehållas en procent, så kallad inträdesafgift, och att han jemte räntas afbördande halfårsvis betalar en fjerdedels procent årligen i förvaltningskostnadsbidrag jemte så stor del af kapitalet, att detta, efter uträkning blifver inom tio år återguldet. 7. Vid utlåning från hypoteksbanken tillses att, vid låns utlemnande på lång amorteringstid, en fjerdedel af belåningsvärdet hålles öppet för lån på tio års amortering. 8. Öfver den häri omförmälde uppoch utlåning inom hypoteksbanken föres särskild räkning, och ege hypotekslöreningarne vid hvarje års bolagsstämma efter hufvudtal hos hypgtekås banken utse en verkställande direktör vid denna förvaltning, hvilken direktör i ärenden, som samma förvaltning röra, deltager i styrelsens vid banken öfverläggningar och beslut, så ock inför styrelsen föredrager samma ärenden. 9. Vill annan innehafvare : af lottbref än hypoteksförening vid bolagsstämma hos hypoteksbanken föra talan, ege han dertill rätt, dock ej för mindre belopp än ett hundratusen rdr. Sådan innehafvare hafve en röst vid stämman och ege dermed deltaga i val af revisorer och direktörer. Högre delaktighet medför ej högre rösträtt, än nu sagd är. 6 10. Beträffande ordningen för utlåningen och de säkerhetshandlingar, som vid låns beviljande från hypoteksförening böra infordras, gälle hvad i thy fall finnes stadgadt. i det för vederbörande Hypoteksförening fastställda reglemente jemte k. förordningen den 26 April 1861 om allmänna grunder lör hypoteksföreningars bildande och verksamhet, så ock de ändringar och läg, som uti samma förordning kunna medelas. Motiver: Hypoteksföreningarnes och hypoteksbankens verksamhet hittills har ej fullt medfört den nytta, som dermed varit afsedd, emedan vid rik tillgång på utlåningsmedel många jordegare blifvit inledde i frestelse att med de upplånta meslen dels spekulera i högre egendompriser än som burit sig, och i andra för jordbruket främmande företag, dels uppdrifva lefnadskostnaden utöfver egendomsafkastningen. Derjemte har ock inträffat, att lånen samlat sig på några få händer och att flertalet jordbrukare, sedan penningar till utlåning brustit, blifvit bragte i förlägenhet samt antingen måst vända sig till lånekällor, hvilka småningom utsugit all återstående styrka till jordbrukets uppehållande, eller i saknad af allt understöd tvungits att utblottade lemna hus och hem. Blefve deremot utlåningen någorlunga jemn och penningar till begränsadt belopp ständigt tillgängliga rör jordbrukare på flera händer emot den enda säkerhet de hafva att erbjuda, nemlien i aeras jord och arbete; upphörde de svindlande spekulationerna, men komme penningarne att användas förnämligast till jordbrukarens förseende med förlagskapita! på amortering, hvilket vore fördelaktigt i två afseenden, emedan inbetalningen såmedelst kunde med den pantsatta egendomens afkastning åstadkommas, och låntagaren i och derför tvingades uppbringa afkastningen till största möjliga höjd samt hushålla med densamma, så att den räckte till nödiga behof utan öfverflöd.