Aftonbladet – 15 mars 1866, sida 3

hjertad yngling; så talangfull, också! Du mins att jag läste några af hans dikier för dig: kunde man väl tro att den som skref så, kunde göra något mycket orätt? Och dock fruktar jag att så är fallet.? ?Vet man ej det riogaste hvar penningarne blifvit utaf?? frågade Molly. Nej, alldeles icke. Det är det som gör mig mest ondt. Deräro skräddareräkningar och räkningar på inbundna böcker, och vin och taflor, som uppgå till fyra eller fem hundrade pund; och ehuru dessa utgifter äro ntomordentliga, oförklarliga, för sådana personer af gamla verlden, som vi, så är det kanske ändå blott nutidens vanliga öfverflöd. Men de penningar, för hvilka han ej vill göra redo, om hvilka vi blott fått höra talas på så sätt, att squirens agent i London bemärkt att åtskilliga föga aktningsvärda lagkarlar sökte upplysningar angående inteckningarne i egendomen, och om — 0 Molly I det värsta af allt — jag vet ej huru jag skall kunna utsäga det — om hans dyre fars ålder och helsa ...7 Här afbröts hon af en häftig, nästan hysterisk gråt och snyftade som ett barn, men ville dock vödvändigt fortsätta sina meddelanden, oaktadt Molly försökte öfvertala henne att ej gå vidare deri. Hans far?, fortfor hon, ?som höll honom i sina armar och bad Gud välsigna honom ännu innan jag kysst honom, och som alltid hade så höga tankar om honom, och betraktade honom eom sin älskling och som arftagaren till sitt namn och gods. Huru har han icke älskat bonom! Huru har jag icke älskat honom! Jag har på sista tiden ofta tyckt att vi gjort Roger litet orätt. ?Nej, det är jag viss på! Man kan ju se huru mycket han håller af er! Hans första tavke är alltid för er; hän talar kanske icke