Aftonbladet – 15 mars 1866, sida 3

t ket litet trafikerad om vintern. Han kunde fö öfrigt ej förstå hvarifrån man fått den stora vil tertrafiken af trävaror från Dejefors till Göt borg, då sågarne stodo om vintern, timret vw: nedisadt, och sågning endast med stora kostn a I der kunde verkställas. Vidare fann talaren e så fullständig utredning lemnad i K. M:ts Kr i I position till rikets ständer, att något tvifvel a hos honom kunde uppstå om södra liniens före träden. Denna bana vore en politisk bana, a , sedd att förena tvenne folk. Godstrafiken å de t d södra skulle blifva lika stor som på den norrs men persontrafiken större. Dessutom anmärkt hr Muren, att det skulle fordras 2 å 3 gångers I stor materiel för att föra de kalkylerade träoc jerhävantiteterna från Dejefors till Göteborg som nu funnes å statens stambanor. På dess . ljemte flera skäl, deriblänhd de ofta upprepade Jatt Norumsbanan droge längre ut på tiden oc I vore mycket kostsammare m. m., förordade tal I slutligen bifall till utskottets förslag. Hr? Loven och Ljungberg talade för Norums llinien. Den sednare sade sig lägga föga vigt p I de militära och strategiska skäl, som blifvit an I förda för Carlstadslinien. Hvad som bestämd honom för Norumsbanan var, att denna skull befordra produktion och omsättning inom provin sen i dess inre. Åttlägga en jernväg utefter en pro vins gräns, der en stor vattenkommunikation föru fanns ansåg talaren i allmänhet ej lämpligt. Ur finansiel synpunkt ansåg hr Ljungberg att No rumslinien äfven vore att föredruga. då godstra fiken ovilkorligen blefve större på denna är Carlstadslinien. Som åsigterna emellertid synte: så delade, antydde talaren att det funnes en ut väg att för härvarande slita tvisten, bestående deri, att man uppskjöte frågan otn den nu om tvistade bandelen. Hrr Roth och Witt talade för Carlstadslinien Den sednare uttryckte sin förvåning öfver att de bruksintresse, som kämpade för Norumslinien om det verkligen vore så betydande att det om. fattade !3, ! eller !s af hela svenska jernverksprodaktionen, icke visat sig benäget att göra några uppoffringar, som ådagalade tillvaron af ett så mäktigt intresse. Vore saken verkligen så vigtig som man nu syntes vilja påstå, föreföll det honom som detta intresse bort göra något för att underlätta de ökade kostnader staten finge vidkännas för Norumslinien. Hr Gahn ansåg i denna fråga öfverflödigt att fästa sig vid en massa detaljer. Man borde afse större förhållanden. Östra Wermland var rikt på jernmalm, vestra Wermland på kol, och det vore klart, att en jernväg, som åstadkom en vexelverkan mellan provinsens delar samt ett utbyte af dessa rika råvaror. skulle bli till oberäknelig nytta för det hela. En dylik, liflig trafik hade uppstått å Nora— Ervalla och Köping—Hultbanan. Genom en jernväg mellan östra och ve: stra Wermland skulle en stor tackjensindustri uppstå. Talaren utvecklade närmare sin åsigt i detta ämne. Vidkommande den större kostnaden för Norums-linien, så betydde en million ingenting, då denna bana komme att lemna full ränta på den större anläggningskostnaden. Hr Gahn bemötte vidare inkastet angående tidsutdrägten med Nilsby-tunnelns anläggande, framhållande att efter den utredning tnfikstyrelcen och löjtnant Unge nu lemnat ifrågavarande tunnel ej lade något hinder i vägen för banans fullbordande. Ar Hierta hade såsom skäl för sina dubier, att frakttaxan ej kunde nedsättas till 1 öre pr centner, åberopat att frakten på Gefle—Dala-banan var 2 öre, men hade glömt att nämnda bana vore beräknad på vinst. Vid denna bana ginge dock vagnarne tomma i en riktning, hvilket ej skulle bli fallet med den nu ifrågavarande, d malm alltid komme att forslas från öster till vester, kol tvärtom. Hr Murån hade förmodat, att denna bana ej skulle komma att trafikeras synnerligt om vintern och jemfört den med Falubanan och Hudiksvalls-banan. Denna jemförelse dugde ej. Att de sistnämnda banorna ej trafikeras under denna årstid var naturligt. då de ledde till hafvet, som då var stängdt. Förhållandet med denna bana inne i provinsen vore alldeles motsatt. Här skulle vintertrafiken bli ganska liflig, då man förnämligast under denna årstid försåg sig med behofven af kol och malmer. I den omständigheten, att jernvägstaxorna komme att nedsättas, såg talaren ej någon fara, utan snarare fördel, o. 8. v. Hr. Gahn slutade med att tillstyrka bifall till reservanternas i statsutskottet framställning. Hr Carlen förklarade sin ledsnad att ej kunna nstämma i sina kommittenters åsigt, och anförde ina skäl derför, upprepande hvad-hr Murån yttrat. ler att förhållandet mellan kolpriserna i östra och vestra Wermland snart skulle jemna sig, då restra Wermlands befolkning sattes i tillfälle att illgodogöra skogen; vidare att en jernväg på 32 nil från Dejefors till Göteborg ej skulle kunna äfla med sjökommunikationen, hvarjemte han ade vigt vid hr Björcks argumentation rörande rafikens: dragande till Norge. Vidare ansåg han len NR på 3 å 4 millioner, som staten annolikt skulle få göra, då äfven en bibana till Carlstad snart blefve nödvändig, icke likgiltig. Tan ville ej gå så långt, att han tillstyrkte en tor säker förlust för staten för en möjlig mindre inst för provinsen. Slutligen drog han den slutats af den ringa teckningen för Filipstadsvanan, att intresset i östra Wermland vore mycet ringa för densamma. Så mäktiga brukspatronerna der än voro, hade de icke vågat ri ken att teckna den härför erforägrliga obetydiga summan, utan i sista stund hade man kaffat några personer, som gått i borgen ör sig, eller att teckningen skulle bli verkställd. Jenna omständighet fann hr Carln mycket beecknande. Han slutade sitt anförande med att illstyrka statsutskottets förslag och anslagets höande till 1.500,000 rdr. S Hr Wistrand talade äfven för södra linien och örordade anslagets höjande, hvaremot hr Petre, om gendref åtskilliga af vice talmannens uppifter, och hr Staaff sade sig komma att rösta för Vorums-linien. Hr Stockenström uppträdde också samt yttrade jågra brutna ord; men satte sig derpå midt i neningen. Sedan diskussionen förklarats slutad och talnannens proposition att man först.skulle votera m sträckningen blifvit bifallen, utföll voterin: en med 33 röster för Norums-linien och 30 för varlstads-linien. I öfriga delar godkändes beinkandet, hvarigenom anslaget för fortsättande f nordvestra stambanan från Kristinehamn öfver arlstad till Arvika bestämdes till 500,000 rdr. Bondeståndet. (KI. !.6 e. m.) I detta plenum fortsattes behandlingen af stats: tskottets utlåtanden n:r 54, rörande jernbanans träckning mellan Arvika och Kristineham RR TE CV RT fr