Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 3

Dessa ord äro synbarligen beräknade på effekt. Men kunna de också uthärda en granskning af den som önskar veta hvad de starka orden egentligen innebära. Stockholms läroverk sägas stå utom skollagen; detta skall förmodligen, enligt vanligt språkbruk, med aflägsnande af metaforen, betyda helt enkelt att dessa läroverk ännu bestå af 1 gymnasium (omfattande skolans 4 högsta afdelningar) och 4 femklassiga skolor; egentligen en fördelning af läroverkets afdelningar på flera lokaler. Vi känna intet annat, hvarigenom dessa läroverk skilja sig från öfriga i riket; eljest tjenar i alla afseenden den gällande k. skolstadgan till efterrättelse; så för undervisning, läsplan, disciplin, examina, med ett ord för hela den yttre och inre förvaltningenHvilka eljest de väsentliga delar? äro, som här kunnat alses, förmå vi ej fatta, och kunna ej ens erkänna att den nämnda formella skiljaktigheten (läroverkets bibehållna delning är af någon utomordentligt väsentlig art, såvida icke några klanI dervärda inre fel eller brister derutur härledas. Och i betraktande af de faktiska förhållandena sammanfaller detta tal om ?flera väsentliga delar? till en tom fras. Redan den omständigheten att Stockholms läroverk äro territoriella för: samlingsskolor lade från början hinder i vägen för ett omedelbart genomförande af en förening sådan som 1849 års cirkulär påbjöd och som närmare bestämdes af skolstadgan af 1856 och 1859. Om nu tilläfventyrs regeringen sjelf fästat afseende vid dessa Iokala Svane och beviljat uppskof med reformens fullständiga genomiörande, tilldess det blefve praktiskt möjligt — kan väl detta kallas att stå utom den lag, som organiserar statens skolor? Knappast, och vi skulle kunna uppgifva flera af våra mera framstående fullständiga läroverk, som i flera år af omständigheterna sett sig nödgade att anlita flera spridda lokaler, för att kunna ostördt fullfölja sina arbeten. Men vi känna icke att man ansett sig böra betrakta detta såsom ett laglöshetens tillstånd. . s Men har då alls ingenting blifvit gjordt för att åvägabringa den önskvärda reformen? Hr H. känner ganska väl att planen för en fullständig organisation af hufvudstadens läroverk i ett sammanhang länge varit å bane, att på ständernas bord för närvarande hvilar förslaget att bilda ett nytt 5-klassigt läroverk, hvarom fråga blifvit väckt af k. skoldirektionen, äfvensom att vederbörande myndigheter just nu behandla frågan om en förändrad organisation af hufvudstadens samtliga läroverk, lämpad efter de på sista åren vidtagna kommunala förändringar. Under sådana förhållanden hade det möjligen kunnat vara skäl att spara motionen om skoldirektionens sammansättning, tilldess det visat sig huru den andra vida vigtigare frågan löses. Att våra läroverk blifvit reglerade genom ire särskilda k. skol-stadganden af 1849, 1856 och 1859, kan för okunnigt folk låta såsom skulle vi inom den tiden haft tre olika skolordningar. Vi få upplysa, att 1849 utgafs ingen skollag, utan först 1856, hvilken samma stadga 1859 förnyades med några speciella ändringar, ingalunda af genomgripande art: Rätta förhållandet är följaktligen att blott en k. skolstadga organiserat. våra läroverk till den form de nu ega. Motionärens uttryck hafva alltså, antingen af afsigt eller af naturlig böjelse för tvetydighet, antagit denna elasticitet, som medgifver en tolkning ad libitum, och som ingalunda är ofördelaktig, då man ur de stockholmska läroverkens gammalmodiga yttre förhållande vill draga förklenliga slutsatser. Huruvida nu i allmänhet dessa läroverk i afseende på det inre, sin verksamhet för uppfostringens och undervisningens sak, något förlorat på att qvarstå i ett ?50-årigt organisationsskick, eller tilläfventyrs kunna mäta sig i dessa väsentliga delar? med det som utomkring detsamma förvandlats? — derom tiger hr H. alldeles: blott direktionen får ett tnytt ursprung, blir vald af stadsfullmäktige, och de nu skilda skolornas klasser sammanslagna (månne ej allra helst utan väggar?), så anses allt vara bra. Detta synes vara tankegången — en tankegång, som i ytlighet liknar alla de tvärsäkra omdömen i skolfrågor, med hvilka man esomoftast hugnas i våra dagar. Rättvisan kunde eljest möjligen anses fordra, att en man, som, såsom H. onekligen gjort, intresserat sig för skolan, icke blindt riktar hugg åt såväl skolan som dess styrelse, utan först pröfvar motiverna och betraktar saken djupare än den stora mängden förmår. Hr H. bör sjelf icke sakna all kännedom om det ifrågavarande läroverkets verksamhet redan i följd deraf att han af denna samma direktion, som nu är föremål för hans reformförslag, åtskilliga gånger haft uppdraget att såsom vittne närvara vid dess examina. De af regeringen utsedda censorerna för afgångsexamina torde väl få anses såsom de ojäfaktigaste bedömarne af läroverkcets arbete; och deras berättelser innehålla hittills allt annat än klander. Den framstående utmärkelse, hvarmed en del lärjungar vid Stockholms gymnasium sistlidne Maj månad aflade sin af hr H. sjelf öfvervakade afgångsexamen, väckte allmän uppmärksamhet och omnämndes såsom ett för läroverket hedrande vittnesbörd i hufvudstadens alla större tidningar. Att från samma läroverk sedan Februari månad sistlidne år utgår en Pedagogisk tidskrift torde måhända ej heller vara hr H. alldeles obekant. Af de grundsatser, som i denna tidskrift uttalas, kan hr H. och andra bäst bedöma, i hvilken anda hufvudstadens elementarlärare uppfatta sina åligganden. Allrabäst torde dock hvar och en, som har ett ärligt, allvarligt och opartiskt intresse för hufvudstadens läroverk, kunna om deras verkliga beskaffenhet bilda sig ett omdöme, om han vill personligen besöka dem. Det står nemligen, såsom man vet, hvar och en fritt att taga kännedom om det sätt, hvarpå de dagliga arbetena förrättas. Och utan synnerlig svårighet kan man äfven förskaffa sig upplysning om det sätt, hvarpå de vid ifrågavarande läroverk bildade unge männen sedermera skött sina åligganden i lifvet. Det är dessa sidor af saken som man bör hafva utredda, innan man yttrar sig om det hela af ifrågavarande ämne. Om det då tilläfventyrs visar sig, att ett läroverk med heder bes en pröfning, anställd från denna synpunkt, så tyckes det som både det sjelft och dess styrelse kunnat ega rättmätiga anspråk på att, åtminstone vid ett sjelftaget mentorskap öfver dess angelägenheter, bemötas med andra åtbörder än de, hvilka innebäras i hr H:s be gån oe motion och hvilka vi icke blott hittills verkligen ansett oförenliga med motionärens ålder, samhällsställning och mångåriga vana vid offentligt uppträdande, utan äfven fortfarande och i det längsta vilja anse främmande för anhängarne och förfäktarne af — den nya elementarskolans bildning och för alla dem, som deraf varit eller komma att blifva i åtnjutande. Lärare, tillhörande ett hufvudstadens läroverk, som icke står utom lagen.