Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 2

henne, och pappa har sagt att jag får fara, sade Molly, under det squiren nästan på samma gäng svarade: Min tra är sjuk, och som hon håller mycket af er dotter, bad hon mr Gibson tillåta henne att komma till oss på ett par dagar, och han var så god och sade att jag kunde fara hit och hemta henne. SCVänta ett ögonblick, älskling, sade mrs Gibson, och ett lätt moln beskuggade hennes panna, oaktadt det smekande uttrycket. sJag är viss på att din älskade pappa glömt att du skulle följa med mig ut i afton på besök hos personer, med hvilka jag är fullkomligt obekant, tillade hon, vändande sig till squiren, och det är mycket ovisst om mr Gibson kommer hem i tillräcklig tid för att kunna följa med mig, så, som ni ser, jag kan omöjligt låta Molly fara i dag. tJag skulle icke trott att detta kunde blifvit något hinder. Nygifta fruar äro sig alllid lika, förmodar jag, och det hör till deras roll att vara blyga, men jag skulle ej trott let behöfligt — icke i detta fall. Och min nustru, likt alla sjuka personer, blir så leden och kinkig när hon ej får sin vilja fram. Våväl, MollyX, (squiren höjde rösten, ty let föregående talades sotto voce) Svi måste lå uppskjuta resan tills i morgon; förlusten lir vår, icke er, tillade han, då han såg wuru motvilligt hon återtog sin plats, Sni kall nog få roligt i afton, tänker jag? Nej, visst icke, afbröt honom Molly. Jag ville aldrig gerna gå dit, och nu gör ag det mera ogerna än någonsin.4 ; eTyst, min söta flicka, sade mrs Gibson ich tillade, vändande sig till squiren: umgänget här är ej hvad man kunde önska ör en ung flicka som Molly -— ingen ung-l. lom, ingen dans, inga nöjen alls. Men let är orätt af dig, Molly, att tala på det