Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 2

En Frankfurttidniog yttrar, med afseende å det spända förhållandet mellan Preussen och Österrike, att de, trots alla krigiska förberedelser, skola sluta med att li vänner. Österrike kan svårligen störta sig i ett krig i en tidpunkt, då det har så många vigtiga frågor oafgjorda. E-:a dagen ansåg man den dualistiska principen afgjordt antagen, den andra har federalismen utsigterna för sig och grefve Beleredis stjerna öfverglänser grefve Majlaths. Dessa plötsliga omslag dessa mångfaldiga experimenter med den inre politikens lifsprinciperäro icke möjliga annat än i Wien, der man betraktar en konstitution som ett nödvändigt ondt, hvarifrån man befriar sig allt efter tycke och omständigheter. Efter att ha förlorat ett konungarike, ökat statsskulden med två milliarder och förbrukat två konstitutioner, Oktoberdiplomet och Februaripatentet, utan att kunna åstadkom ma någon jemnvigt i Yger utan att kunna stadga kejsardömets, såväli yttre som inre afseende, obeslutsamma och vacklande politik fick kejsar Frans Josef er lycklig inspiration, och ville sluta fred med Ungern. Då ungrarne icke ville komma till honom, begaf han sig till dem med framräckta händer, den ena bjudande försoning och den andra full af löften om återupprättande af det äldsta konstitutionella konungarike i Europa. Man erinrar sig den stormande förtjusning, hvarmed kejsarparet mottogs. Lefveropen fördubblades då kejsaren personligen öppnade app Ne och i trontalet lofvade att till grund för försoningen lägga den ragmatiska sanktionen , som tillförsäkrar eopold I:s ättlingar successionsrätten till ungerska kronan. andra sidan garanterar deruti Habsburgska huset Ungerns territoriella integritet, dess konstitution och dess oberoende, hvarjemte båda kontrahenterna ömsesidigt lofva hvarandra att gemensamt försvara båda rikenas alla länder, personelt förenade under dynastiens äldste medlem. Dessutom stadgar en serskild forann att tronarfvingen icke kan utöfva konungamakten förrän han satt den heliga Stephanskronan på sitt hufvud och aflagt ed på författningen. Som bekant mottogo Fkadagena båda kamrar med glädje kejsarens förslag. Men i sina svarsadresser yrkade de skyndsamt tillsättande af en ansvarig ungersk ministår, på det revisionen af 1848 års lagar, hvars nödvändighet de medgåfvo, skulle kunna på laglig väg försiggå. n enda röst höjde sig i andra kammaren för en provisorisk öfverenskommelse med kronan om rikets gemensamma intressen. Men Deak bringade den snart till tystnad,