Aftonbladet – 13 mars 1866, sida 3

a oo TE FER ) ATV VETT SIGA SEbue DIP MAMTILEEG MEG ULIDLTG VU af mindre vigt, om man också framgick något långsamt. Och likväl finner jag at! skriftställare, reservarter och talare täfla om att framställa mina åtgärder i detta fall såsom ett Cblindt framrusande på frihandelsbanan? såsom ultra-radikala?, o. s. v. Jag stannar verkligen i villrådighet huru dylika : påstäenden skola kunna förklaras, ty jag ar ej rätt att hos mina motståndare förJ utsätta fullkomlig obekantskap med hithörande faktiska förhållanden, än mindre, att de endast velat ockra på andras okunnighet. Det måste således bero på en alldeles egen uppfattning hos dem, af hvad som menas med framrusande? och ultra-liberalism?. Låtom oss derföre i allra största korthet tillse, bvilka förändringar som i tull-lagstiftningen egt rum på sednare tider. etta I blir så mycket lättare, som framstegen till Jen större frihet i detta hänseende temligen I tydligt utmärkas genom vissa tidpunkter. bålunda kan man anse att det var med riksdagen 1823 som den egentliga brytningen I skedde i de strängt prohibitiva grundsatserna, hvilka hos oss förut varit följda. Vidare tog man vid riksdagarna 1840 och 1853 — synnerligast vid den sistnämnda, då en mängd förbud afskaffades — åtskilliga nya Isteg på samma bana, och jag ber att härvid särskildt få erinra om, att detta skedde Rå ivitiativ af rikets ständer, hvilka ändtigen lärt sig inse, att prohibitionen och det öfverdrifna ?skyddet? icke medförde alla de fördelar man förväntat, och att vår industri egom dessa medel icke blifvit väsentligen yftad. Framförallt är detta förhållande anmärknivgsvärdt i fråga om besluten 1853, enär dessa tillkommo i strid med K. M:ts proposition i ämnet, hvilken i viss mån sökte förekomma eller förminska framskridandet. Jag, som äfven då hade äran tillhöra. konungens råd, men som icke delade dessa åsigter, hade sålunda den tillfredsställelsen, att finna min mening gillad af rikets ständer, ej blott vid denna riksdag, utan ock vid..den kommande 1856, då ew mera fullständigt förslag i denna syftning äfven. af KE. M:t framlades. Och allt sedan denna tid — således under en tiderymd af nära 10 år — har intilldess franska traktaten afslöts, med ett enda undantag, icke det ringaste, som är värdt att. omnämnas, blifvit gjordt för frihandelns utveckling, utan har tvärtom K. M:t, vid 1859 och 1862 årens riksdagar, med afseende på vigten af stadga i näringslagstiftvingen, och för att ej för, svåra underhandlingarne om traktaten, förklarat sig icke hafva funnit skäl att vid dessa tillfällen göra någon framställning i sådant syfte. i Jag sade, att ett undantag emellertid egt rum, och detta består i det vigtiga beslutet vid sistlidne riksdag, att alla exporttullar skulle upphöra; men äfven detta utgick, såsom ridderskapet och adeln behagar påminna sig, från rikets ständer. . Nåväl, mina herrar! Jag öfverlemnar nu, till en och hvar att bedöma, huruvida dessa åtgärder med skäl kunna kallas ?blindt framrusande på fribandelsbanan?? — Jag hemställer om det ligger någon befogenhet i det upprepade påståendet och det bittra klandret, att en oförnuftig, våldsam tillämpning af Sfribhandelsteorier skall hafva utgått från den nuvarande chefen för finans departementet? j bättre förhåller det sig med uppgiften, att vår tulltaxa skulle vara så ytterligt radikal. Den fullständiga utredning angående tullsatsernas verkliga belopp, som förekommer i tullkomitens betänkanden, och som grundar sig på noggranna undersökningar, borde för hver och en, som behagat deraf taga kännedom, vara tillräcklig för att ovedersägligen visa, hurusom våra tulltaxor — den sednaste som utfärdats i sammanhang med traktaten deribland inberäknad — långt ifrån att vara ultra-liL berala, tvärtom kunna anses vara i allmän-; het ganska. protektionistiska och i vissal: fall så godt som prohibtiva. ; Men såsom en ytterligare upplysning i, detta hänseende kan det måhända icke : sakna intresse att höra huru denna fråga : of andra fullt kompetenta domare betrak-: tas. Jag kan då nämna att under sednare ; hälften af 1864 den engelska regeringen — 4 naturligtvis med all den hofgamhet och j grannlagenhet som kunde önskas och förväntas — gjorde flera framställningar till ( den svenska, i ändamål att till K. M:ts väl-; villiga och upplysta pröfning öfverlemna,; huruvida det kunde vara med våra intres-1 sen förenligt, att en tull-lagstiftning bibehölles i Sverge, hvilken i många fall gjorde all handel och rörelse mellan de beggeli länderna till en omöjlighet. Engelska re-( geringen bifogade också åtskilliga, på del. noggrannaste detaljutredningar grundade beräkningar, uppgjorda i the Board of Trade, 1 rörande den svenska tulltaxans tillämpning på engelska varor, och jag anhåller att; nu få meddela några af de uppgifter och 4 omdömen, som förekomma i denna hand-1 ling, hvars vigt och betydelse icke lärer, kunna förnekas. j Så heter det angående den svenska tull-c taxan i allmänhet, att denna, ehuru be3 tydligt lägre än föregående tiders, likvällg innu är så hög, att den är en bland de mest 1) frisinnade och inveeklade i Europa, samt oförf enlig med den utsträcknivg af utrikes han-; deln, som de begge ländernas egen fördel r sräfver?. 1 Beträffande t. ex. sytråd yttras: ?De svenj ka tullsatserna äro helt och hållet öfver-n Irifna och till en del prohibitistiska?; och a ingående silkestråd: att tullen är så hög! tt den nästan saknar motstycke i öfriga f europeiska tulltaxor.? i d I fråga om bomullsväfnader anföres: attn ör oblekta, gröfre dylika, uppgår tullen tillje 0 proc. af värdet; och fär blekta eller fär-g jade till 70 å 80 proc. af värdet, beräknadt i fter vanliga priser?; för tryckta till 50d oroc. af värdet. P Angående linneväfnader uppgifves: att förf le sämsta slagen, värda All 5 pund st. k or cwt., är nu tullen st. 6, 12, 11, hvilket b ör omkring 150 proc. af värdet?; samt til-t ägges Det är nödvändigt att påpeka, att!ö ned en sådan tulltaxa all handel är omöj-s ig. Också finner man att ingen utförsel!n f linnevaror eger rum från de förenadelo romuncarikena till Sveroe ?