Aftonbladet – 13 mars 1866, sida 2

Telegrafverket. Uti memorial den 30 sistl. December har telegrafstyrelsen till K. M:t afgifvit berättelse angående de under år 1865 utförda telegrafbyggnadsarbeten samt tillika i afseende å dylika arbetens verkställande under innevarande år föreslagit: att, enär den inländska telegrafkorrespondensen, i följd af sednast skedda portonedsättning, så betydligt ökats, att den från Stockholm utefter östra kusten till Carlshamn gående mellan sistnämnde stad och Linköping af en enda tråd bestående linien numera visat sig vara alldeles otillräcklig, en ny ledningstråd måtte uppläggas å redan befintliga stolpar från Stockholm förbi atrineholm och Norrköping samt derifrån vidare utefter östra kusten till Carlshamn ; att då, enligt Pariser-konventionen, de deri deltagande makterna förpligtat sig, att för den internationella telegraitjensten upplåta ett tillräckligt antal särskilda trådar för att betrygga en skyndsam telegrambefordring, äfvensom att sammanbinda de städer, mellan hvilka ett oafbrutet eller särdeles lifligt telegram-utbyte egde rum, genom direkta trådar, hvilka ej finge begagnas af mellanstationerna, följande häraf påkallade nya ledningstrådar måtte få uppläggas, nemligen: en tråd från Stockholm till Malmö, uteslutande bestämd för Stockholms och den norr om samma stad liggande traktens korresee med södra och vestra Europa; en tråd rån Stockholm till Wenersborg, för att nästan uteslutande begagnas för korrespondensen med Norge, samt en tråd från norska gränsen till Malmö, uteslutande afsedd för Norges telegramvexling med södra och vestra Europa, och hvilken sistnämnde tråd vore ämnad att sammanbindas med en ny tråd från Kristiania till riksgränsen; att en ny linie måtte uppsättas emellan Stockholm—Furusund—Norrtelje— Grisslehamn, med stationer å Furusund och i Norrtelje; att emellan Stockholm och Waxholm en ny linie måtte få anbringas, samt att, i händelse Waxholms stad icke ville åtaga sig att upplåta kostnadsfri lokal för en telegrafstation derstädes eller lemna skäligt årsbidrag till hyra derför, ifrågavärande station finge förläggas inom Waxholms fästning; att ytterligare en tråd måtte få uppläggas på stolparne till den af en enda sådan nu bestående linien emellan Umeå och Skellefteå, till underlättande af korrespondensen med Norrland och Ryssland; . att en ny linie måtte få uppsättas från Östersund till norska gränsen, för att der sammanbindas med den norska telegraflinien; att linierna Töreboda—Stenstorp, Gnesta Katrineholm, Norrköping—Noursholm, Umeå— Gumboda och Kristinehamn—Storsjöboda måtte få med inpregnerade stolpar ombyggas; att i Mönsterås och Falkenberg, belägna invid redan varande linier, äfvensom vid Trollhättan, måtte få inrättas smärre stationer, under vanligt vilkor af kostnadsfri lokals upplåtande, samt stationen i sistnämnda St pcnon, en stolplinie af Ke mil förbindas med Wenersborgs—Göteborgslinien ; att flyttningen af Stockholm—Upsala-linien till Eripbjangied emellan nämnda städer måtte fullbordas; samt att 18,800 telegrafstolpar för telegrafverkets förråd måtte få uppköpas och inpregneras. Derjemte har telegrafstyrelsen, beträffande öfriga ifrågasatta telegrafbyggnadsarbeten, af anförda skäl dels hemställt, att anläggningen af den föreslagna telegrafförbindelsen emellan Borgholm på Öland och någon af statens telegrafstationer nu måtte få uppskjutas och fö:st i 1867 års arbetsplan intagas, samt att, i afseende å väckt fråga om byggande af ett telegrafnät, omfattande södra Dalarne och en del af Westmanland, äfvensom angående inrättande af begärda stationer vid Hellefors och Lesjöforss, let må tillåtas styrelsen, att vil afgifvandet af förslag till 1867 års arbeten vidare sig i ämnet yttra, dels, rörande en ansökning om telegrafstations inrättande vid Finspongs jernbruk, förklarat sig icke för närvarande kunna densamma förorda. I sammanhang härmed har telegrafstyrelsen, enär flera af styrelsen omförmälda olägenheter visat sig hafva varit förenade med inrättandet af privat-telegrafstationer, föreslagit, såsom en utväg att, med undvikande af dessa olägenheter, uppnå det med dylika stationer åsyftade ändamål, att till föreståndare å en del af 3:e klassens telegrafstationer finge antagas assistenter i stället för kommissarier, hvilka sednare hade högre äflöning än de förre, och att till denna afdelning borde hänföras icke blott de flesta statstelegrafstationer, som hädanefter komme att inrättas på smärre orter, utan ock efter hand nedflyttas flera af ce till 3:e klassen nu hörande mindre stationer; och har i afseende å denna fråga styrelsen i öfrigt hufvudsakligen anfört, att, då K. M:t förklarat, det qvinna, som af telegrafstyrelsen ansågs kompetent, finge antagas till förrättande af assistenttjenst, intet hinder syntes böra möta att å station af detifrågasatta nya slaget till föreståndare antaga ett fruntimmer, som visat sig ega de kunskaper och den skicklighet i telegrafering, hvilken, enligt styrelsens beslut, nu erfordras för qvinnas antagande till extra ordinarie assistent, men deremot icke i lika vidsträckt grad behöfdes för anställning såsom privat-stations-föreståndare, samt att