Aftonbladet – 13 mars 1866, sida 2

än förr; hennes styfmoder tillsåg hennes toilett med mycken noggrannhet. Hon tålde ej se något gammalmodigt eller slitet eller smaklöst — det stötte hennes fina blick som fordom så länge varit van vid prydliga och storartade omgifningar — och hon hade r.dan ingifvit Molly en viss omsorg i sin klädsel, ett visst intresse för det sätt hvarpå hon ordnade sitt hår, de handskar eller skodon hon begagnade, snitten på sina klädningar o. 8. v. Hon hade äfven förmanat Molly att bada sig i rosmarinvatten och anskaffat flera sorter tvål och cold eream för att förbättra den unga flickans mörka hy; men i detta fall var Molly antingen olydig eller glömsk, och mrs Gibson kunde ej hvarje afton gå upp till henne och tillse att hon ordentligt begagnade sina pomador. Men emellertid såg hon vida bättre ut än förr, hvilket Osbornes kritiska blick genast bemärkte. Roger sökte deremot af hennes utseende gissa sig till om hon var nöjd och lycklig, hvilket hans mor uttryckligen ålagt honom att utforska. Osborne och mrs Gibson gjorde sig behagliga för hvarandra, ungefär på samma sätt som alltid då en ung man kommer för att lyckönska en medelålders nygift fru. De talade om Shakespeare och de musikaska glasen4) för dagen, och täflade med hvarandra i kännedom om de nyaste nyhe: terna från London. Molly, som samtalade med Roger hörde dock emellanåt något af hvad de båda andra yttrade. Hennes ideal visade sig nu från en sida, som var allde) Detta uttryck är citeradt ur Landtpresten i Wakefield och har utan tvifvelsafseende på ett slags joo nrg då nyligen uppfunnen, och bestående af dricksglas af olika storlek, på hvilka man slog med en liten hammare, så att de klingade. .