Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 2

— Vacker handling. Från Hisingen skrifves den 4 Mars till Förposten: En händelse, som förtjenar omnämnas, her här nyligen tilldragit sig. För någon tid sedan afled härstädes, en äldre, mycket aktad och värderad bonde. Hans bustru hade någon tid förut bortgått från denna verlden. Genom arbete och sparsamhet hade de båda makarne i lifstiden förvärfvat sig ett halft mantal, hvilke: vid deras död var utan skuld. Egendomen blef för några år sedan bebyggd med nya och ståtliga hus, såväl manbyggnad som ladugård. De aflidne hade endast tvenne barn, en son och en dotter. Dessa hade för flera år sedan lemhållne vid eget hus och härd. De gamle hade emellertid hos sig en fosterson, som man säger, till dem hvarken slägt eller skyld. Denne hade på de sednare åren skött de båda gamla och förestått huset. Nu när de gamle voro döde hvad skulle blifva af fostersonen? Han hade ingen rätt till arf; och degamle hade ej gjort något förordnande, som tillförsäkrade honom så mycket som en höna. Icke heller hade han ätnjutit något annat i huset än kläder och föda. Han tycktes sålunda nu stå på bar backe. — Men det blef likväl bättre bestäldt med honom, än det såg ut. Den gamle hade, innan han lemnade det jordiska, tillsagt gina barn att ställa det så för Andreas att han icke komme att lida nöd. ?Sjelf har jag? — yttrade han — ingenting gjort i detta afseende, men jag hoppas att ni ställer eder så mot eder fosterbroder att min döda mull ej behöfver skämmas för edert handlingssätt?. Nu har det emellertid varit arfskifte på stället och nu få vi höra buru barnen efterkommo dexas faders yttersta vilja. Läsaren tror kanhända, att de delade lika med fosterbrodren. Åhnej! — så giek det icke till. Andreas kunde väl aldrig ha drömt sig en sådan lyeka. Arfvingarne skänkte honom, för sig och efterkommande, hälften i fastigheten eller ett fjerdedels mantal tillika med åbyggnaden samt dessutom hela lösegendomen, tillsammans af ett värde af omkring 10 å 12,000 rdr. Den andra fjerdedelen af hemmanet skulle han lösa med 4000 rdr. Hvad de således sjelfva få ur boet blir 2000 rår hvardera; då deremot fosterbrodern blir egare af omkring 10 å 12,000 rdr. Det bör icke förundra om Andreas vid tillfället blef något förlägen. Han hade väl icke betviflat att han skulle få ersättning för den tid han varit i buset och arbetat r dess bästa, men att blifva så belönad,