Aftonbladet – 9 mars 1866, sida 2

— En större hafsörn har underloppet af flera dagar varit synlig, sväfvande öfver Södra bergen a utåt Saltsjösidan, och det omtalas, alt flera af stadens jägare ämnat passa på denna inom hufvudstadens område sällsynta gäst för att kunna skjuta densamma. Dylika besök af hafsörnar nära intill staden äro likväl icke så alldeles sällsynta under sådana vintrar som denna, då skärgården blir isbelagd, och starkare snöfall en längre tid inträffat. Författaren till denna lilla uppsats har under ett par föregående vintrar lika med denna märkt hafsörnar, sittande under flera dygn i allsköns lugn invid iskanten nedanför Stockholms ström, der vattnet ännu varit öppet. Såsom ett litet bidrag till denna nordens största roffågels naturalhistoria kan nämnas, att man då observerat, att örnen suttit helt stilla på iskanten, under det han omsvärmats af ett stort antal flygande kråkor, hvilka under ständigt kraxande från vattenbrynet uppfångade småfisk som de sedermera flygande öfver örnen nedsläppte framför och ikring denne, hvilken sedermera i allt lugn setts förtära denna af de förskrämda undersåtarne till luftens konung i underdånighet framburna tribut. (D. A.)