Aftonbladet – 8 mars 1866, sida 3

Article Image
RNE sne rr Borgareståndet. Diskussion om fjerde hufvudtiteln: (Forts. fr. n:r 50.) Rörande 31:a punkten, hvariutskottettillstyrkt det af regeringen begärda anslag utaf 320,250 rdr till anskaffning af 7000 st. infanterigevär, uppstod en längre diskussion. Hr Blanche. Så ofta talaren läser eller hör talas om de vid hvarje riksdag oupphörligt ökade anslag till krigiska ändamål; påminner han sig ett omdöme af Baggesen, att soldaten är en varelse, som i krig härjar främmande land, men i fredstid sitt eget. Det vore lyckligt om regeringarne någon gång tänkte på detsamma, och det vill synas som om mäktigare riken än vårt verkligen gjorde det, då åtminstone några af Europas stormakter redan börjat reducera sina armeer, och Ryssland icke minst, oaktadt Asiens eröfring fortfarande står på dagordningen. Talaren hade lika litet som andra af borgareståndet, förr så berömdt för sin sparsamhetsanda, satt sig emot anslag som ansetts nödvändiga, och han hade sjelf, om ock med svidande hjerta, vid sista riksdagen beviljat de 3 millionerna till krigsrustningar, emedan den tiden nöden ansågs stå för dörren. Men då, oaktadt det hotande tillbudet, svenska stålet fick hvila i sin skida och dertill vederbörande sjeliva förklarat icke ringaste fara vara på färde, synes det, åtminstone för närvarande, onödigt att anskaffa ännu flera vaen för att fortfarande, äfven de, hvila och rosta i skidan. Vid förra riksdagen gåfvos icke mindre än 600,000 rår-till inköp af gevär, och dertill kommo ytterligare af Krigsrustningsmedlen 320,000 rdr för samma ändamål. Alla dessa medel voro ännu icke använda, hvarför talaren trodde att man ganska väl kunde dröja med beviljandet af hvad som nu ånyo och med så mycken ifver begäres.. Vid hastigt påseende synes det nästän som om vederbörande velat begagna tillfället, för att, innan den gamla ståndsförfattningen slutar sin bana, taga för sig hvad tagas kan, för att derigenom bespara den lagliga arfvingen besväret med qvarlåtenskapen. Hr Ridderstad. Då man af sednare årens sorgliga erfarenhet funnit huru nödvändigt det var för små stater attifarans stund blott lita på sig sjelfva, hade denna gång fjerde hufvudtiteln blifvit mottagen med mer än vanlig uppmärksamhet. Vi hafva en regering, som säkert och väl granskar våra behof samt jemför dem med vår förmåga att motsvara dem, och en representation, som äfven i viss mån åtnjuter landets förtroende. Dessutom ha nyligen två särskilda militärkomiteer på sista tiden gjort sitt bästa att utreda frågan. Allt detta hade invgifvit tal. stora förhoppningar, men de hade alls icke blifvit motSvarade: Dessutom är det något hastigt och lustigt som är svårt att tysta, men som genomgår hela betänkandet samt gör att detta ej motsvarar landets behof och billiga fordringar, hvarken från regeringens sida eller statsutskottets. Vid förra riksdagen anslogo ständerna 675,000 rår till gevärsköp, hvaraf 240,000 nu äro utbetalade, men hvart hufvn de återstående 435,000 rdr tagit vägen? I berättelsen om hvad som tilldragit, sig inom riket under innevarände statsreglering är uppgifvet att gevär blifvit inköpta för nyssnämnda 240,000 rdr, men der finnes ej ettord nämndt om de öfriga 435,000 rdr. Denna summa begärdes, utan att man brytt sig om att i tid anskaffa och fastställa modell; och beställningen gick lång. samt, emedan man i brist på modell blott kunde tillverka vissa delar. Vi hafva ej mindre än tre olika kalibrar, Hvaraf gehom slarf vid ammuni tionslistornas försändning måhända en hel kåi

8 mars 1866, sida 3

Thumbnail