Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 3

HUV 8 BH AN r 7 blef ståndets beslut. Hrr Falkman, Henschen, Isberg, Staaff, Gahn och Ljungberg ville höja lönen för kammar kollegii äldsta kammarförvandter till 2800 rd: och för de yngre till 2500 rår, men på yrkande af hr Björck biföll ståndet med 33 röster mot 27 utskottets förslag, som bestämmer kammar. förvandternas löner till 2500 rdr. Hyresersätt ningen åt vaktmästaren, 150 rdr och tillökning af 3500 rdr i anslaget till grafikationer åt e. 0. tjenstemän och vaktbetjente biföllos. Bendeståndet. (KL. 10 f. m.) Först föredrogs lagutskottets betänkande n:r 18 i anledning af rikets ständers justitieombudsmans motion i afseende på kärandeparts skyldighet at! gifva vederparten del af uppskofsbeslut. Olof Persson från Gefleborgs län var icke nöjd med utskottets förslag, samt ansåg att något borde göras för att domstolarnes praxis i omförmälda vänseende måtte vinna mera likhet och öfverensstämmelse och yrkade derför att betänkandet skulle återremitteras, För återremiss talade äfven Carl Ivarson, Tjernlund, Nils Pettersson, Jan Anders. son från Kopparbergs län, Hörnfeddt och O. P. Andersson. För afslag talade Smedberg, Per Nilsson i Espö och Ola Jönsson, dervid hufvudsakligen framhållande att lagen i detta hänseende är tillräckligt tydlig och klar samt att någon Jlagförklaring derföre är obehöflig. Betänkandet återremitterades. Vidare biföllos betänkandena: n:r 19 tillstyrkande att i mindre brottmål, der ej enligt Iag straffarbete följa kan, tilltalad må kunna svara genom fullmäktig; n:r 20 afstyrkande väckt mötion om förändrad lydelse af vitneseden; n:r 21 likaledes afstyrkande motion om förändrad bestämmelse i afseende å qvittning af rättegångskostnad, samt n:r 22 rörande framställda förslag angående förändradt sätt för doms eller utslags utgifvande i rådhusrätt och hos öfverståthällareembetets kansli. N:r 23 framställande förslag om förändrade föreskrifter i afseende på sättet för kommunikation af besvär, som blifvit till hofrätt ingifne, föranledde någon diskussion. Rosenberg upplyste att borgareståndet, der man väl hade att söka de största jundiska kapaciteterna, återremitterat detta förslag såsom varande behäftadt med åtskilliga redaktionsfel, och tal. som trodde att äfven ett annat stånd komme att fatta enahanda beslut, hemställde om icke ståndet ville återremittera betänkandet för att få den bästa möjliga redaktion. För återremiss talade vidare Olof Persson, Carl Ifvarsson, Per Nilsson i Espö och Rundbäck. Betänkandet återremitterades. Ekonomiutskottets betänkanden: n:r 52, afstyrkande motioner i fråga om ersättning åt boställsinnehafvare för bekostande af grunddikning eller större odlingar å boställsjorden, och n:r 53, likaledes afstyrkande väckta motioner rörande befrielse för lärjungar vid rikets högre elementarläroverk, äfvensom för elever i folkskollärareseminarier från deltagande i beväringsmöte, bletvo båda bifallna. Betänkandet n:r 54 bifölls genom votering med 71 ja mot 2 nej. Sven Nilsson och Rosenberg yrkade återremiss, men Per Nilsson i Espö, Johan Bergström och Lundahl bifall. N:r 55, tillstyrkande väckt motion om upphörande af penninginsamlingar vid bröllop och barndop, bifölls. Statsutskottets utlåtande n:r 53, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, blef derefter punktvis föredragen. Mot utskottets i första punkten angående kammarkollegium gjorda tillstyrkan om lönförhöjning åt notarierna i kammärkollegium, uppträdde Björkman, Carl Ifvarsson, Hörnfeldt, O. Nilsson, O. B. Olsson, Jöns Andersson, Sven Hansson, Svante Bergström, August Andersson, M. Pehrsson, Petter Andersson, Sv. Nilsson, P. Larsson och Carl And. Larsson, och dessa talare anförde hufvudsakligen som skäl till sitt afslag, att tjenstemännen borde vara nöjda med det 8. k. dyrtidstillägget, som tilldelats dem år 1855. Sedan denna tid ansågo tal. att lefnadskostnaderna blifvit billigare och icke dyrare. Kammarkollegium komme dessutom att i en ej för aflägsen framtid blifva reorganiseradt, och vore let oklokt att under afvaktan härpå höja tjenstemännens löner. Per Nilsson i Espö framhöll att tjenstgörinsen uti detta verk är trägnare än i andra, hvarför det mötte svårigheter att få tjenstemän att der qvarstanna, men att lönerna, åtminstone hvad frågavarande tjenstegrad beträffade, äro minIre än i motsvarande grader i andra verk. Punken blef afslagen. 2:dra punkten, om löneförhöjning åt kammarförvändterna, afslogs äfven. Vid 3:dje punkten, angående föreslagen löneförhöjning åt förste vaktmästaren, bifölls, sedan Sven Nilsson, Carl And. Larsson och Rosenberg talat för dess antagande. Vid 4:de punkten, angående 3500 rår förhöjdt inslag till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente vid kollegiet, yrkade Svante Bergström afslag, men Svensen, Carl Ifvarsson, Rosenberg, Nils Pettersson, Ola Jönsson, Jan Andersson och Carl And. Larsson bifall. Lönnberg påpekade att med landets stigande odling göromålen i kammarkollegium ökats. Då nu antaet af ordinarie tjenstemän är bestämdt och icke ökas i proportion af målens stigande antal måste följaktligen alltmer och mer arbete öfverlemnas åt de e. o. tjenstemännen. Tal. hade aldrig hört att en e. o. kammarskrifvare vore lyckligt lottad i ekonomiskt hänseende, utan snaare tvärtom, och tal. ansåg att det skulle komna att se högst besynnerligt ut om ståndet afloge detta anslag, ty det kunde då tyckas som om ståndet tagit på entreprenad att afslå alla illstyrkta anslag rörande kammarkollegium. Punkten bifölls. 6:te punkten a) rör afstyrkt löneförhöjning it öfverintendenten m. fl. samt b), tillstyrkt örhöjning åt sekreteraren vid öfverintendentsembetet. Per Nilsson från Espö yrkade bifall 1 litt. a), men afslag å litt. b). I samma syfte alade Carl Ifvarsson, Per Nilsson från Kristianstads län samt August Andersson, och flera ledanöter instämde i denna åsigt, som äfven blef ståndets beslut. 18:de punkten, rörande tillstyrkt anslag, stort 18,000 rdr, till förvaltningen af kolonien S:t Barhelemy föranledde diskussion. Bjerkander yrkade afslag å denna summa. Lönnberg. Nog är det sannt att denna lilla soloni kostar staten årligen rätt betydligt, men pm vi skulle försöka att skänka bort den, så kulle säkert ingen vilja mottaga gålvan. Att ;fverlemna den åt första iribytare som önskade