Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 3

(got, så anser K. M:t också i sitt förslag till ar måns omorganisation. Tal. skulle aldrig gifv sin röst åt ett förslag att utbyta beväringen oc! Iden stående armen mot skarpskyttekårerna. Yr -I kade bifall till utskottets förslag. . ) Gefve Mörner förklarade, att han icke för stått frih. Klinckowströms liknelse, men han äm nade ej vidare inlåta sig på den heller. Bevä ringen hade visserligen ej uträttat några stor verk, yttrade tal. till svar åt hr Dalman, mej detsamma kan man också säga om våra nuva rande generaler, till hvilka vi dock hysa förtroende trots ätskilliga sträfvanden efter folkgunst, mel hvad skulle de också ha kunnat uträtta för stor saker under en mer än 50-årig fred? Tal. kund omöjligen gilla skarpskytteiden, emedan den hvi lade på godtycke, icke på lag. Tal. kom myc ket väl ihåg hvem som tog initiativet till skarp skytterörelsens igångsättning, men den manner — en af motionärerna i förevarande fråga on anslag — hade nu dragit sig tillbaka. Talarer hade först ämnat yrka bifall till K. M:ts propo sition, men han Hade nu ändrat sig och yrkade afslag å utskottets förslag. . Crefve Lagerberg förklarade, att han icke yttrat sig såsom tjensteman utan såsom represen tant. K. M:ts proposition uppsattes på höster och nu i sistl. Januari hade de sednaste rappor terna inkommit. 7 Hr Wrangel fann skarpskytteidån vara en sto; id och värdig svenska folkets storverk — grefve Mörner vore för stor patriot att icke medgifve det. Men tal. kunde dock ej underläta att säga att man slumpat med penningsummorna; mar hade bordt hålla sig till K. M:ts proposition. Helst skulle tal. ha sett om skarpskytteföreningarne aldrig begärt något anslag, utan hållit fast vid idn i dess första ursprunglighet. Dock ville tal. gifva sitt bifall till utskottets förslag. Frih. Klinckowström anmärkte, att behofvet af instruktörer ej stiger i samma porportion som skarpskyttarnes antal, men han ville dock gifva sin röst för de 50,000 riksdalerna. Statsrådet Reuterskjöld bemötte grefte Mörner. Tal. kunde för sin del aldrig antaga, att skarpskyttarne i farans stund skulle draga sig tillbaka, det vore att tänka lågt om deras ädla ifver. Ville hr grefvens hierta draga sig tillbaka från omfattandet af en vacker, en hög 1då, så må det vara hans ensak, men man bör ej komma ned insinuationer mot män som frivilligt erbjudit sig offra sina lif för fosterlandet. Konungen tänker högt om sitt folk och i farans stund skall han vara i dess midt, och det vet också folket. Alla insinuationer om popularitetsjagt från min sida kastar jag med förakt tillbaka till det håll, hvätifrån de kommit, jag har aldrig gjort mig skyldig dertill, det ligger icke i mitt lynne; jag har blott gjort hvad enligt min öfvertygelse är det rätta. Grefve Mörner menade, att huruvida han borde draga sig tillbaka för ett fiendtligt anfall tillkom ej honom att bedöma, men det vore säkert, att han droge sig tillbaka från fortsättandet af en diskussior sådan som den seådnast förefallua. Diskussionen var pu slutad och mom. bifölls. Mom. b och c biföllos också. Hr v. Francken ville att anslaget till ammunitions anskaffande, 20,000 får; skulle fördubblas, men härå fäste ståndet ej något afseende. Vid mom. d uppstod någon diskussion. Utskottet tillstyrker i detta mom. ett anslag af 137,250 rår till anskaflande af 3000 infanterigevär, å 45 rdr 75 öre stycket, till ersättande af ett lika stort antal målskjutnin sgevär,; som från kronans förråd skola utdelas till skarpskytteföreningarna. Frih. Liljenerautz, som ansåg att dessa 3000 evär fratnkommit i K. M:ts proposition under skyddet af skarpskytteföreningarna, begärde afslag, dock icke för att ej skafpskytteföreningarne skulle få gevär, på hvilka tillräcklig tillgång funnes, utan derför att han fann prisct allt för högt. Grefve Mörner yrkade också afslag. Friherre Klinckawström ansåg det vara god hushållning af regeringen att för de utlemnade gevären söka törskaffa sig af den bästa sort som tillverkas, ehuru till något högre pris, och yrkade bifall. Momentet bifölls. I 44:de punkten afstyrker utskottet ett af K. i M:t begärdt anslag af 80.000 rdr till anskaffande af 2500 skyddställt. Hr Reuterskjöld förordade anslaget såsom nyttigt för truppernas helsotillstånd. Med honom instämde grefve S. Lager: berg, hrr v. Francken och Nordenfelt samt grefve Björnstjerna, grefve A. Posse samt frih. Liljencrants och Klinckowström, hvilka ansågo dessa ky ddstält vara alldeles öfverflödiga, yrkade bi fall till ntskottets förslag. Vid framställd pro: position bifölls K. M:ts förslag; frih. Liljenerantz afstod från begärd votering efter det han erhållit upplysning om att de andra stånden redan taitat sammanstämmande beslut i frågan: Ständet åtskiljdes strax före kl. 11.