Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 2

Tenn mössa, ty det började skymma och jag tänkte ingen skulle komma så sent, och nu satt jag der i min svarta sidenkalott. Så sticker Nancy in hufvudet och hviskar: Det är en dam dernere — en riktigt förnäm, en, eftersom hon talar till, och innan jag hinner svara, stiger mylady Harriet in, och var så söt och så vänlig att det var en lång stund innan jag kom ihåg att jag var utan mössa. Syster vaknade icke — rörde sig icke. Hon säger att hon trodde det var Nancy, som kom in med tekopparne, då det gick i dörren. Och hennes herrlighet såg strax huru det var, och kom fram till kaminen, och satte sig på en pall bredvid mig, alldeles på mattan, och bad mig så sött om förlåtelse för det hon följt med Nancy upp utan att vänta på tillåtelse; och hon var så intagen af mina spetsar och ville nödvändigt veta huru jag tvättade 1em och frågade hvar du var och när du skulle komma tillbaka och när de nygifta skulle komma hem, tills syster vaknade — hon är alltid vid litet dåligt lynne när hon nyss har sofvit middag, som du väl vet, lilla Molly — och utan att vända på hufvudet och se hvem det var, sade hon så bäftigt:: Buzz, buzz, buzz! När skall du lära dig att hviskningar äro mycket mera nervretande än om man talar högt? ag har inte kunnat sofva en blund bara r ditt sladder. med Nancy, nej inte en enda blund. Du vet, det är bara etttalesätt syster har ibland, och nu hade hon då snarkat så naturligt som möjligt. Så gick jag fram till henne och sade sakta: Syster det är jag och hennes herrlighet, fröken Harriet, som ha samtalat en stund. Fröken här och fröken der! har du mistat förståndet, Phebe, som pratar sådana alenskaper — och då skulle du stå der i ara kalotten, kanske? (Forts. följer.)