Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 2

K. M:t har medgifvit ). u. kand. Sjöberg att inom en till den 1 April ytterligare utsträckt specimenstid aflägga kompetensprof för en ledig adjunktur i juridiska fakulteten. OA — Militäriskt öfversitteri. Såsom vi förut omnämnt, har Fedrelandets redaktör, OC. Ploug, blifvit utmanad på pistoler? af en premierlöjtnant och baron E. de Bretton, mot hvilkens far, kammarherren och stiftsamtmannen Bretton, Feedrelandet flere gänger innehållit skarpa anmärkningar. Dagbladet yttrar härom följande: Politiska junker-lustar och militär arrogans äro ej inskränkta till det med en konung af Guds nåde och en Bismarck af kungevs nåde välsignade Preussen. Detta ogräs trifves också i vårt fädernesland och, om det kunde genombryta lagens och samfundslifvets skrankor, skulle det snart utbreda sig här lika frodigt som i pickelhufvornas hemland, der mord och våldtägt räknas för småförseelser, när offren äro civila personer och gerningsmännen tillhöra den herrliga krigshären?. Vi skola i dog omtala ett utbrott af denna anda. Historien är i och för sig löjlig, och man har svårt att behandla den allvarsamt; men såsom ett tidernas tecken förtjenar den dock att offentligt behandlas äfven utanför det forum, der den rätteligen afgöres.? Dagbladet aftrycker derpå Fzedrelandets af oss förut omnämnda, korta artikel, och fortfar derefter sålunda): Hvad det faktiska i denna artikel angår, så är det endast ett upprepande af hvad ofta i Feedrelandet yttrats, utan att den åsyftade personen tagit några mått och steg för alt på juridisk väg tillbakavisa beskyllningarne. Vi kunna ock tillägga, att opartiske män, som t. ex. i riksdagen haft tillfälle att studera den jylländska hypoteksföreningens mysterier, ej lära anse det uttryck alltför härdt, som Feedrelandet användt om kam marherre Brettons förhållande till föreningen, att det nemligen är tvetydigt?, och att hens beteende under den tienatliga ockupetionen af Jylland enligt mångfaldiga, till en del offentliggjorda, vittnesbörd både ådagalagt hans cduglighet och väckt befolkningens harm. Feedrelandet har derjemte så ofta yrkat hans afskedande, att dess glädje öfver, att det nu ändtligen förestår, ej kan öfverraska någon. Emellertid är det begripligt, att detta nya vidrörande af ämnet ej kunde vara kammarherre Bretton behagligt, och man kan ej förundra sig öfver, att han protesterat deremot, till och med i mycket starka uttryck, på samma gäng som han omnämner sitt den 1 Aug. förestående frånträde. Men en ny person har uppträdt på scenen, nemligen den angripnes son, ?baron E. de Bretton, premierlöjtnant i iofanteriet?. Att han är känslig för sin faders och sin familjs heder, är vackert och acktningsvärdt, och vi kunna både förstå och respektera det pinsamma intryck, han måste röna vid att läsa angreppen mot den, han sjelf högst ärar, om hvilkens oskuld och heder han sjelf är öfver) Den lyder sålunda: At Kammerherre, Stiftsamtmand Bretton i Viborg forblev i sit höie Embede, efterat hans tvetydige Forhold til Hypothekforeningen var oplyst, var en utilgivelig Svaghed af den daverende Regering; men en ligefrem Usömmelighed er det, at han er bleven bevaret i sin Stilling, efterat hans Forhold ununder Jyllands Besättelse af Fjenden har viist hans fuldstendige Udygtighed til at beklede denne og gjort ham til Gjenstand for Befolkningens Harme og Medynk. Der skal dog nu omsider veere god Grund til at antage, mt hamna Åfokadisolaa or nar faractanende