tills det blefve möjligt att låta Österrik få furstendömena i utbyte mot Venedig. Ryktena om en konferens i anledning af de sednaste tilldragelserna äro också motsägande. I allmänhet nämner man Konstantinopel, men äfven Paris såsom orten för dess sammanträdande, och medan de flesta franska tidningar anse en konferens som enda utvägen för frågans ordnande, åstår Patrie att stormakterna redan pr teegraf utbytt åsigter och blifvit ense om att låta händelserna fritt utveckla sig, så länge folket icke kränker bestämmelserna i 1858 års traktat och genom inre tvist framkallar svårigheter af europeisk karakter. I sådant fall skulle alldeles icke någon konferens bli utaf. Portens vägran att låta någon europeisk prins uppstiga på Rumäniens tron grundar sig på stadgandet att hospodaren skall vara infödd rumänier och turkisk undersåte. Det är också klart att en främmande prios på tronen vore detsamma som upphörandet af Portens öfverhöghet öfver furstendömena. . Emellertid ha redan tre inhemska furstar, Stirbey, Bibeseo och Murusi, anmält sig som kandidater till hospodarvärdigheten;, och något ringa blodigt uppträde mellan deras anhängare skall lätteligen kunna framkalla den konflikt mellan Ryssland och vestmakterns, som man trott önskas i Pelersburg.