Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 3

Till det, hvarigenom vår tidningspress skiljer sig från en stor del af utlandets, hörer beskaffenheten af annonsväsendet, Det vidunderligt skrytande, skräflande och humbugsartade i annonsstilen, som uppenbarar sig i åtskilliga andra länder och som nått sin kulmination i Nord-Amerika, har icke vunnit insteg här. De försök, som åtskilliga från Tyskland hit inflyttade personer gjort att vinna allmänheten genom en braskande marktschreierton i sina annonser hafva slagit mycket illa ut; i thy att just denna ton ingifvit misstro för hela den verksamhet, som deri sökt ett stöd och för de saker, som derigenom skolat rekommenderas. Likaledes ha aldrig de betalda s. k. reklamerna vunnit något insteg inom vår ress; hos oss förekommer aldrig denna särskilda afdelning, i hvilken mot mäångdubbelt högre betalning än annonspriset rekommendationer för hvarjehanda etablissementer och varor införas, hvilka i sjelfva verket endast förskrifva sig från respektive annonsörer, men om hvilka en del af allmänheten inbillar sig att de härröra från redaktionerna och att dessa om ifrågavarande saker tagit någon kännedom. Det har varit oss en verklig tillfredsställelse att till svar på de eirkulärer vi erhållit från åtskil liga utländska annonsbyråer med förfrågningar om priset för raden af vanliga annonser och för reklamer kunna gilva det svar, att reklamer icke existera i Sverge och icke öfverensstämma imed svenska folkets seder och föreställningssätt. Men på sawma gång vi hoppas, att dessa utvexter på annonsväsendet icke skola få insteg i vårt land, tro vi dock att den nödiga och nyttiga annonseringen bör kunna betydligt utveckla sig. I detta hänseende tro vi, att åtskilliga fördomar ännu äro att öfvervinna. Liksom det dröjde länge innan man mera allmänt kunde fafta nyttan afindustriexpositioner och andra dylika sätt att öra en god och förtjenstfull produktion ekant, så tror mången ännu, att allmänheten nog af sig sjelf söker reda på honom och hans vackra produkter, utan att han behöfver göra någonting, för alt underrätta och erinra allmänheten derom, att och hyar de äro tillfinnandes. Många stå ännu i sådant hänseende på en så gammaldags ståndpunkt, att de nästan föreställa sig, att det skulle vara under deras affärs eller produktions värdighet att framträda med dylika tillkännagilvanden och gxinringar. Erfarenheten turde doek snart lära dem, att allmänheten nu och med hvarje dag mera kräfver en