Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 3

— Väderleken. Från Ramsbergs bergslag i Örebro län skrifves i ett enskildt bref af den 21 Febr.: ——— — Du kan ej tro, hvilken massa af snö här är. I lördags började himlen antagaen hotande uppsyn, träden skakade betydelsefullt sina grenar, och små vingåkrare? började svänga sig i luftig dans genom rymden. Alltsyntes bebåda ett häftigt yrväder, och detta lät ej heller vänta på sig. Redan på söndagsmorgonen voro vägarne ofarbara. Kyrkan hade blifvit nära nog tom, om icke halftannat dussin inyrda forbönder infunnit sig der. Man hoppades, att yrvädret skulle sakta sig snart; men det fortfor hejdlöst till måndagsmorgonen, då snön uppnådde en sådan höjd, att äldre personer påstå sig alig förr hafva sett något dylikt. Detta förhålför bergsbruksidkaren rätt beklagligt. Besvärlig har den föregående barvintern varit, och nu ett så kolossalt snöfall, att en alltför stor del af den dyrbara tiden måste användas endast på vägarnes uppskottning, ty ej en enda vägbit kan befaras med lass, utan att skoflarne förut bearbetat den. — Från Leksand skrifves den 24 Febr.: Under det häftiga yrväder, som inträffade härstädes sistl. Iördagsqväll blef en gift mansperson, under gåendet från Noret till sitt ?s mil derifrån belägna hem, öfversnöad och återfanns död påföljande tisdag. — Sedan början af månaden saknas en 17-årig yngling, som till Noret medföljt sin fader, hvilken derifrån begifvit sig utom socknen på malmforslingsförtjenst. Antagligenhar ynglingen under hemgåendet gått ner sig på Siljan och omkommit. — Större delen af dem, som begifvit sig ut på sina vanliga vinterförtjenster, har, såvidt sådant varit möjligt, återkommit, enär icke något kunnat uträttas under det ihärdiga snöoch yrväder, som nu i ett par veckor varit rådande. Med vemod emotser allmogen en fnart stundande tid då utskylderna skola inetalas. — Från Linköping skrifves den 28 Febr.: Vi hafva nu godt slädföre och 12 graders vinter. Också begagnas föret flitigt till skogskörslor. och is upphugges och köres naturligtvis flitigt af våra isbehöfvande bryggare. — Från Öfre Ådalen skrifves den 21 sistlidne Febr. till Hernösands-Posten Ett gammalt ordspråk ur väderlekskrönikan säger, att Trettondags skäljan är midt i snön?, hvilket vill betyda, att efter Trettondagstön skall ej falla mera sj n före densamma — och tö eller åtminstone blid väderlek omkring Trettondagen är någonting så vanligt, att den väl näppeligen något år uteblifvit. Men ett nyare ordspråk säger, att gamla märken ej mera hålla stånd?, och detta har fulleligen bekräftat sig nu. Ty då Trettondagstiden här fanns föga mer än en tvärhand djup snö, så har den numera stigit till 6 å 7 qvarter; och ej underligt, då det i snart trenne veckors tid nästan dagligen fallit snö. Vi hafva likväl ännu qvar en god bit af Februari och hela Mars månad, rätta snötiden. Det ser ut att blifva riktig snövinter. Denna vinter har emellertid i mer än ett hänseende varit ogynnsam för landtmannen. Anda till Pålsmessan var snön så ringa, att man på få ställen kunde verkställa någon skogskörsel, hvilken här i orten är så vigtig för att kunna förvärfva näringsstyfvern4. Sedandess hafva snöfall och yrväder på många ställen gjort körsel nästan omöjlig, och numera är snön, synnerligen i bergland, så djup, att, äfven under förutsättning af stadig väderlek hädanefter, blir dock skogskörningen ganska svår. Man har här i orten nog allmänt vant sig att genom vinterkörsel förvärfva de i Mars månad utgående utskylderna till krona och kommun. Tiden för dessas uppbörd är ej långt borta, men mörkt ser det ut att hädanefter kunna förtjena pödiga medel till deras fullgörande på utsatt dag, helst penningtillgången i orten redan förut är i det närmaste uttömd.