Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 2

svarade Molly, litet förlägen öfver sin okunnighet. Det bevisar att ni aldrig läst miss Edgeworths romaner — har ni det? Ty eljest skulle ni kommit ihåg att det fanns ett sådant ord, om ni också glömt sjelfva ordet. De romanerna vore just ett passande tidsfördrif i er ensamhet — utmärkt moraliska och -uppbyggliga och ändå tillräckligt intressanta. Jag skall låna dem åt er medan ni är allena.? I Jag är icke hemma nu, jag är hos mamsellerna Browning tills pappa kommer hem.? Då skall jag komma dit med dem. Jag känner mamsellerna Browniog; de brukade alltid komma till Towers på skolkalaset, ni vet. Pecksy och Flacksy kallade jag dem alltid. Jag tycker om mamsellerna Browning; man får åtminstone no; vördnad och beundran af dem, och jag har alltid haft stor lust att se sådant folks menage. Jag skall taga med mig en hel hög af miss Edgeworths romaner, Molly satt tyst ett par minuter och samlade mad för att säga hvad hon tänkte. Ers nåd (detta var den första frukten af dea Jexa Molly trodde sig hafva fått för bristande vördnad), ers nåd talar om det slags — om den klass af folket, hvartill jag hör, som om de vore några underliga djur, men talar tillika så öppet till mig — likväl... 3 Fortfar; jag hör er gerna.? Intet svar. Ni tänker i ert stilla sione att jag är litet ohöflig — säg, gör ni icke det?? sade lady Harriet nästan vänligt. Molly svarade icke strax, och hon såg på lady Harriet med gina stora ärliga ögon innan hon sade: :