Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 2

STOCKHOLM den 3 Mars. Utsigterna för landtbruket. Om vi icke allt för mycket misstaga oss, så har det svenska landtbruket återigen inträdt i ett nytt stadium. Skulle vi än i denna förmodan missräkna oss, så taga vi likvisst för afgjordt att en öfversigt af denna vårt lands vigtigasto näringsgren icke är ovälkommen. eningen härmed är dock ingalunda att uppställa landtbrukets horoskop — och vi tro att ingen rätteligen förmår göra det — utan är vår afsigt endast att framhålla några företeelser inom landtbrukets område, hvilka möjligen äro inflytelserika och af intresse för dem hvilka egna sina krafter och sin omtanke åt det mödosamma jordbruksyrket. Landtmannen erinras städse om det gamla ordspråket: väder rår för årsväxt och vind för lycka?. En frostnatt under axskridningen; en veckas ogynnsam väderlek under blomningseller skördetiden; några till utseendet obetydliga insekters, eller några för det obeväpnade ögat knappast märkbara svamparters uppträdande under för dem gynsamma väderleksförhållanden — och den mest lofvande gröda kan inom kort tid blifva reducerad till ett ringa värde. Ja till och med då försynen under några på hvarandra följande år hugnar de företrädesvis spanmålsodlande länderna med rika skördar, så kan landtmannen äfven derigenom bringas i förlägenhet, om — hvilket är ganska naturligt — afsättningen försvåras. samt prisfall inträffar, och förlägenheten lblir större i samma mån landtmannens hufvudsakliga sträfvan går ut på att producera : spanmål för att direkt förvandla den ipenningar. Det kan icke nekas att i en dylik förlägenhet, åstadkommen af nyssnämnde anled-. ningar, har den svenska. landtmannen varit försatt, emedan äfven vi, under en sällspordt lång tid, till och med 1864, hugnats med, särdeles i qvantitativt afseende, rika skördar. Då förhållandet varit enahanda i nästan hela det öfriga Europa, så har den naturliga följden deraf icke kunnat uteblifva: spanmålsmarknaden har öfverfyllts och föranledt successivt prisfall. Landtmannen började äfven derföre att Ar ks KRA med ängslan orda om öfverproduktion?, och mingen spådde att jordbruket skulle gå tillbaka. Emellertid är det obestridligt att den omtalta Pöfverproduktionen? redan, och vida skyndsammare än de flesta kunde ana, har reglerats, eller är på god väg att regleras Joch det på den enda naturliga väg som förefinnes. Redan tidigt under förlidet års höst börljade priset på alla slags spanmål att stiga J P P S p 82, .I såväl inom som utom verge. Orsaken derI till var att 1865 års skörd i de företrädesl vis spanmålsodlande länderna utföll ofördellaktigt, och i några till och med så ofördelrJaktigt att den närmade sig missväxt. kas Mt r ee r AD Men huru förklara att efter flera års rika skördar ett enda års ofördelaktig skörd har kunnat föranleda prisstegring? Svaret ligger nära till hands. Det är nemligen otvifvelaktigt att då spanmålsförsäljningen genom den rika tillgången försvårades, och då det höga penningdiskontot lade hinder i vägen för större spekulation i en vara som ingen med visshet kunde beräknat när eller om den skulle stiga, så nödgades landtmännen i allmänhet, eller ansågo med sin fördel vara öfverensstämmande, att använda af sin rika spanmålstillgång ganska betydliga qvantiteter till kreaturens utfodring 1). Utan tvifvel blef den kontanta inkomsten härigenom mindre, den inflöt i allt fall långsammare; men onekligt är å andra sidan, ej blott att flera I kreatur under tiden blefvouppfödda, utan äfven att de genom kraftigare utfodring erhöllo ett högre värde, hvartill kom -att den gödsel de lemnade blef både rikligare och kraftigare, hvilket åter ökade åkerns växtkraft, som obestridligen alltför mycket anlitas, till skada för följande grödor genom en för långt drifven spanmålsförsäljning. Det är väl ieke heller osannolikt att de låga spanmålsprisen i förening med de höga arbetslönerna förmått ganska många landtmän, att minska spanmålsoch öka foderväxtodlingen, äfven i detta fall onekligen till åkerns nytta. Men härmed må nu vara huru som helst, vår åsigt om spanmålskonsumtionen under öfverproduktionsperioden må vara riktig eller felaktig, ett faktum är emellertid att på Europas samtliga spanmälsmarknader började priset på alla sädesslag att höja sig, omedelbart efter det resultatet af förlidet års skörd blef känd. Denna prishöjning kan icke vara kovstlad; den är otvifvelaktigt en mätare både för skördens qvantitet och för spanmålsbehållningen från de föregående åren, hvilken efter all anledning är ganska ringa. Sedan Sverge numera är ett spanmålsexporterande land, och spanmålsprisen hos oss betingas af prisen på verldsmarknaden, så bör det vara af intresse att erfära huru dessa gestaltat sig på den sednare. En aktad affärsman, söm i flera år egnat sin uppmärksamhet åt detta studium, har benäget meddelat oss en paralelltablå öfver de noterade spanmålsmålsprisen i medlet af November månad under de begge sistförflutna åren, således vid den tid då sjöfarten varit öppen, och då man öfverallt försedde sig med behofvet för vinterkonsumtionen, Priscn äro 1) Att i Sverge likasom i Tyskland stora qvantiteter spanmål äfven blifvit använda till bränvinstillverkning, torde knappast behöfva nämnas; men obemärkt bör icke lemnas att vid denna tillverkning ingår dranktillgånngen för