Aftonbladet – 2 mars 1866, sida 3

rdr; läs: med 244,000 rdr. Potpourri. Innehåll: Ett porträtt af den namnkunnige markis de Boissy och hans sjelfbiografi. — Valentins-dagen i EngJand och dess betydelso för de unga misserna. — Eu par gamla passagerare. — Påräknadt misstag om person. — Fördomen mot ätande af fläsk öfvervunnen. En artikel, som publicisten Adrien Marx skrifvit istidningen Evånement, gör för ögonblicket mycket uppseende i Paris. Denna artikel uppdrager ett porträtt af markis de Boissy, den celebre franske senatorn, Englands afgjorde fiende: Vi göra ur denna artikel följande utdrag: Jag var just sysselsatt, säger författaren, med att beträkta en autentik Titianj då det hastigt ringde på klocksträngen öch pörtvakten låste upp för en liten pigg gubbe, torr och rörlig... Det var markis-de Boissy. Ett knotigt ansigte, ögon som sköto ett stycke utom sina hålor, örnnäsa, läppar, på hvilka ett ironiskt leende spelade, en bakåt sluttande panna, full af skrynklor: se der hans hufvud. Hvad kroppen beträffar, ser den, relativt taget, afmerglad, bräcklig och sjuklig ut. Ehuru det var tidigt på morgonen var gubben klädd i frack. En svart halsduk omslöt hans magra hals, och hans ben ringde samman? i ett par fodral af casimir. Blott fötterna häde frigjort sig från de konventionella formerna och betäcktes af tjocka filtsockor. Ni vill ha min biografi? sade han till mig. Den ör mycket enkel. Jag har gjort mycket dumma studier, jag har alltid hållit i enfaldig vördnåd grekiskan och latinet och jag har ända från min barndom utmärkt mig genom en ytterlig frihet i vanor och tankar. Min far övskade att jag vid nitton års ålder skulle ivgå vid Nlifga det. Jag lydde honom, men fastän jag älskade att rida hade jag föga smak för-stallet, ditjag beordrades till tjenstgöring en gång i veckan. Emellertid bar jag sabeln så länge att jag hann slåss i tjugo dueller: Pair af Frankrike under Ludvig Filip har jag på sednare tider kommit mig upp i talarestolen, med hufvudet uppfyldt af den lärdomen, att en god medborgare bör egna sig i första rummet åt sitt land, i andra åt fanan. Jag är from utan att vara skrymtare, jag skulle ej försumma en mesta för en million, men jag skulle ej vilja bikta mig om jag finge ett kejsardöme. Man säger att jag är rik, det är möjligt att så är; i hvilket fallsom helst få andra mer nytta af hvad jag eger än jag sjelf. 18 tycker om att ha lysande mottagningar hos mig, men deremot vet jag ej hvad det vill säga att befalla min betjent att ge mig min paletot. Jag passar upp på mig sjelf, och om jag ej sielf bäddar min säng så är det derför, att jag skulle bädda den illa. Jag är ingen karl med studier, jeg har aldrig ansträngt mig synnerligt i studerkammaren. Hvad jag vet, derför har jag att tacka erfarenheten, hvilken är den bästa bok som finnes och hvilken gifver menniskan den ärligaste öfvertygelsen. Många al mina embetsbröder -öfvertänka på förband de saker de skola behandla i senatens möten. När jag deremot stiger upp i tribunen, vet jag ej hvad jag skall säga och när jag stiger ned igen, vet jag ej hvad jag har sagt. Jag glömmer aldrig detta: jag talar ej till mina embetsbröder, utan fill hela Frankrike: c Man väsnas ofta när jag her ordet, men det lyckas mig dock alltid att få fråm det jag vill, ty jag är seg och envis... Jag kan bli slagen kanske, men man skall aldrig kunna krossa mig... Dock, det är tid på att jag rekommenderer mig.? Dagen ef er det artikeln blef synlig i Evenement skref markisen till tidningen ett bref, i hvilket han protesterade mot det irreligiösa uttryck rörande bikten, hr Marx lagt i bans mun — annars var teckningen riktig, säger markisen. Valentins dag, den 14 Februari, är i England en högst betydelsefull dag för alla upga misser, det är ungdomens dag, den dag då alla vackra flickor få mottaga ytterst eleganta och artiga !små bref utan underskrift, bref, som visserligen ingeming betyda, men som sätta de unga damerna i tillfälle att kunna, efter antalet af bekomna Valentins-bref, beräkna huru mänga beuudrare, deras vackra ögon, talanger o. s. V. kunnat under det årets lopp förskaffa dem. Hvem vet? Kanske befinner sig bland Valeptins-skrifvarne en blifvande make! Men stackars den flicka som ej får något bref på Valentins-dagen — hon kan så godt först som sist gå i: kloster. Få torde dock de vara, som gå miste om bref, ty denna dag äro -brefbärarne alldeles fullastade dermed, och alltid måste den dagen brefbärarnes antal fördubblas för att hinna i rättan tid utdel. massan af doftande biljetter. England håller noga fast vid gamla bruk; Valentinsdagen är utan tvifvel bland ce mest poetiska. I Boston dog nyligen mrs Elisabeth Greene, syster till lord Lyndhurst. Orsaken hvarför vi omtala detta dödsfall är följande: John Copley; som sedermera blef lord Lyndhurst, embarkerade med sina systrår, för resa till England, på det sista fartyg som lemnade Amerika medan delta ännu hörde till Storbritannien — det var år 1775. För