Aftonbladet – 2 mars 1866, sida 3

hrr Carln och Ridderstad samt öfriga motståndare till det kongl. förslaget anfört, utan pröfvar det efter hvad mitt enkla och sunda omdöme säger mig. Det förefaller mig då besynnerligt, att allmänna tidningarne så ifrigt motsätta sig förslaget och agitera deremot, samma press, som oupphörligt talar för borttagandet afskråförfattningar och predikar näringsfrihet öfverallt. Men när man rörer vid pressen och söker förbättra densamma, då får man se och höra yttringar af det krassaste skråtvång, då talar man om att genom detta förslag band lägges på pressens frihet och kringspridandet af dess alster. Är detta väl annat än en qvarlefva från skråandans tider? På detta sätt uppfattas den nådiga propositionen af en press, som eljest talar om frihet och jemnlikhet i alla riktningar. Hvad åsyftar i sjelfva verket den nådiga propositionen annat än en utsträckt frihet, d. v. s. en allmännare spridning af en regeringens tidningsorgan; om regeringen nu hade en organ, genom hvilken dess åsigter opartiskt och utan ensidighet framställdes, öppnades för pressen i allmänhet ett större fält för diskussionen. Derigenomblefvejock allmänheten bättre upplyst om gagneligheten af regeringens politik, och för pressen sjelf, som stundom har rätt svårt att vara intressant och fylla sina spalter, borde tillfället att få ingå i polemik med regeringens organ ej vara ovälkommet. Jag kan således ej annat än på det kraftigaste förorda bifall till ett förslag, som bör lända landet till största båtnad. Det andra yttrandet, som utgjorde svar pr hr Hiertas replik, har följande lydelse: Hr Pettersson. Jag har begärt ordet för att tillägga något, som jag glömde, då jag förra sången hade ordet. Jag anser nemligen den kostnad, som i K. M:ts nådiga proposition föreslås, vara helt bbetydlig i förhållande till den fördel, som skulle för landet uppstå derigenom att det, genom Posttidvingens spridning, finge kännedom om regeringens åsigter. Hvad beträffar hr Hiertas jemförelse mellan kakelugnsfabrikationen och tidningspressen, så får jag tillkännagifva, att den förra är af den yeskaffenhet, att anslag för den hvarken begäres eller behöfves; men att jag deremot anser vår tidningspress, som har ett mycket vigtigare all att uppfylla, ännu vara af den beskaffenhet utt jag intet skulle hafva någon betänklighet att illstyrka ett ändå högre anslag för att få den vättre. Rättelse. I gårdagsbladets referat at hr Bergnans anförande i borgsreståndet stod, attstaten vidragit till vågbrytaren vid Wisby med 144,000 dr; läs: med 244,000 rdr.