Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 3

a som besökt af pest angripna djur, böra låta om-sorgsfullt rengöra sina kläder, tvätta händerna i I chlorkalklösning och låta afgnida sulorna å sina flskodon med något ämne, som förstör smitt-lämnet.? ; Smittämnet kan föras med vinden, enligt hvad q tifsgenheteh visar, på ett afstånd af öfver 300 I fot. )I Ur professor Lundbergs Tidskrift för veterinärmedicin, låna vi följande rörande boskapspejstens smittosamma natur: tt) Med afseende på sjukdomens symptomer är I lintet nytt iakttaget under dess härjningar inneI varande år, icke heller om smittämnets beskafI fenhet och sätt att förbreda sig, men Bouley s I meddelar i ett tal inför medicinska akademien i IParis ett par iakttagelser, som bekräfta förtt I gjorda i samma hänseende och hvilka vi derföre I meddela: Boskapspestel pe han, är af alla sjukdomar, som angripa våra husdjur, den, hvårs I smittosamma egenskåper äro mest utvecklade. l Ett enda sjukt djur uti ett stall är tillräckligt latt smitta alla de andrä, som stå tillsammans med detsamma, Det är tillräckligt för att en hjord skall få boskapspest, att den befinner si; i vinden från ett angripet djur. Se här, blant l andra, ett exempel: Dagen efter min ankomst till England besökte jag, på ett kort afstånd Ifrån London, en utmärkt betesmark, hvarpå sedan mer än 6 veckor var innesluten en hjord af omkring 40 stycken 2-åriga djur, hvilka under I denna tid icke haft någon direkt beröring med Jandra djur af samma slag. Flertalet af dessa djur voro angripna af boskapspesten och fyra Istycken lågo döda på marken. Hura hade nu Ipesten kunnat intränga på detta område, som I var isoleradt från alla egendomar och hvarest funnos förenade de mest gynnsamma hygieniska I vilkor? Allmän tarväg gick några alnar under betet, och denna väg freqventerades af rd djur och sjukdomen öfverfördes ifrån de afsöndringar, som man kunde kalla pestförande och hvilka från de sjuka djurens kroppar afskildes, Ett sådant faktum är föröfrigt icke nytt i boskapspestens historia; flera andra analoga eller identiska skulle kunna anföras. Boskapspestens smittosamma egenskaper äro sådana, att dess öfverförande kan ske medelst de personers kläder, som varit hos de sjuka djuren. De författare, som under förra ärhundradet skrefvo om boskapspest, antogo dettå spridningssätt såsom säkert, och gamla polisförordningar, som afsågo att förekomma sjukdomens införande i Frankrike, föreskrefvo karantän för resande från länder, der sjukdomen herrskåde. Jag tror icke, efter hvad jag sett i England, att man i detta hänseende öfverdrifvit; ty jag har att meddela ett faktum, som syftar att bevisa, det boskapspestens öfverförande medelst kläder är möjlig. En egare af ett holländeri, som lå; anska isoleradt och hvars djur befunno sig vit ullkomlig helsa, begaf sig till kreatursmarknaden för att inhemta nyheter; han ville nemligen ha reda på den sjukdom, hvarom alla tidningar talade. Efter besöket derstädes inträdde hän i sin ladugård med samma kläder, som han hade på sig å marknadsplatsen. Åtta dagar derefter utbröt boskapspesten i Tadupärden. enne man var öfvertygad, att det var han sjelf, som infört sjukdomen, och för mir. del tror jag, att denna hans öfvertygelse var grundad.? Vi hafva velat anföra detta, för att visa möjligheten af pestens spridande äfven genom persontrafik, samt att, oaktadt de välbetänkta åtgärder, som blifvit vidtagna för att förhindra sjukdomens uj puädande inom vårt land, det tyvärr allt för väl kan hända, att pesten äfven hos oss utbryter. Vi hafva destomer anledning till desså farhågor, som vi kunna få pesten öfverförd från England till Danmark, fond den lifliga kommunikation, som synnerligen från Jutland eger rum emellan dessa länder. Kommen öfver till vårt grannrike skall farsoten der sannolikt snart fatta fast fot och spridas öfver hela konungariket, enär ng åtgärder för dess utsläckande lära från myndigheterna komma att vidtagas utan allt öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten eller åt försäkringsbolagens åtgärder, och har, hvad som på denna väg åstadkommits, städse CH sig vara allt för vanmäktigt mot en såsvår ende. Kommen till Danmark skall pesten snart finna vägen öfver Sundet och uppträda hos oss, Vi önska och hoppas att sådant ej måtte inträffa, men ej alla önskningar och förhoppningar förverkligas, och derföre gör man alltid klokast i att möta sin fiende beredd, och det är detta som en klok omtänksamhet bjuder oss att vara. De symptomer, under hvilka sjukan uppträder bland nötboskapen, äro i korthet följande: Stor tröghet, frysningar och skakningar, stripig hårrem, ryggen uppåt böjd, hufvudet hänande, slemmig flytning från nosen, ögonen inflamerade och rinnande, andedrägten påskyndad och kort, sårnader på Ra och i munnen, idislingen upphör, utsot, till och med rödsotartad, inträder; djuret afmagrar hastigt och dör stundom efter 12 timmars — till 8 å 10 dagars förlopp, men vanligen efter andra dagens utgång. Hura litet man ännu lyckats bota sjukdomen, synes bäst af följande uppgift ur Schmidts Jahr. buch d. Gesammten Medecin, 1865 p. 95, som anför följande dödlighet: Ungern....... 65 proc. Nedre Österrike. 8 Östra Galizien TT 4 Vestra Galizien... 9 Kroatien, Slavonie 8Le Bukovina. 100 Militärgri . 83 dock vore ett ringa ani sistnämnda länderna. i Det finnes blott ett enda säkert medel mot boskapspesten, och det är: att genom nedslagtning och spärrning hämma densamma vid första uppträdandet. Här, om någonsin gäller det att handla lika skyndsamt som kraftigt. Aro vi beredda härpå inom vårt land? AÄro ordres utfärdade till vederbörande myndigheter hvad de hafva att iakttaga, eller äro några författningar i detta hänseende utfärdade? Alla dessa fågor nödgas vi besvara nekande. Man tyckes antingen hafva trott att det vore nog med åtgärders vidtagande för att hindra sjukdomens öfverförande inom våra landamären, eller ock trott att det vore tids nog att sedan den inträdt inom vårt Jand, besluta om hvad som borde göras, men då är det i sanning redan försent, ty här gäller det att stämma i bäcken och ej 1 ån. Och den som vet hvilken tidsutdrägt som måste uppstå innan, om så olyckligt skulle vara att pesten här uppträder, först rapport derom ingår till Jandshöfdinge-embetet i orten, djurläkare hinner förordnas och hans utlåtande gifvas, hvarefter K. M:ts befallningshafvande anmäler ärendet hos regeringen, som deröfver sannolikt infordrar sundhetskollegii, veterinärinrättnings och landtbruksakademiens utlåtanden, hvarefter författning utfärdas och ordres afgå till ifrågavarande myndigheter, öfver hvad som är att iakttaga, och hvilka dessförinnan varit förhindrade att tillgripa några energiska åtgärder, — den måste erkänna att sorgligt vore om vi skulle helt oförberedda träffas af boskapspestens hemsökelser. Det är under freden man måste göra sig beredd på kriget, om man ock hoppas att detta aldrig måtte komma. Det är innan någon boskapspest utbryter, som vi måste göra oss beredda på att möta denna fiende, och besegra densamma innan han fått fast fot inom landet. Det var derföre och under dessa förhållanden, som Malmöhus läns hushållningssällskap; under den 27 sistlidne Januari, ansåg sig böra taga initiativet i denna fråga, och till K. M:t ingå med framställning i ämnet. Denna framställning lyder sålunda: : Stormäktigste, Allernådigste Konung: Malmöhus läns hushållnings-sällskap i dag samladt för att öfverlägga och besluta om flera för landthushållningen inom länet vigtiga tären