Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 3

Wisby att är ut och är im hälla dyr inqvartering, hvarföre han yrkade återremiss. Hr Bergman genmälde mot hr Staaff att frågan ingalunda var i outredt skick, utan tvärtom Jallt klart, kostnadsförslag uppgjordt och plats utsedd för den blifvande byggnaden. Militärbefälhafvaren på Gotland har vitsordat att Wisby kommun är mindre bemedlad och ej har råd ått bekosta ny kasern i stället för dun nu befintliga, som genom sin dåliga beskaffenhet måste kasseras samt att derför stora skäl finnas till anslagets beviljande. Staden har nu råkat i stor skuld genom anläggande af en VÄGT hvarför kostnaden först beräknades till 119,000 rdr, men som sedan kostat öfver en half million och hvartill staten endast bidragit med 144.000 rdr. Hr Björck ungåg skriftvexling om frågans utredning ännu pågå mellan militärbefälhafvaren och staden samt att det borde vara särdeles bindande skäl, som skulle förmå staten att efterskänka den inqvarteringspligt som Wisby faktiskt åtagit sig samt ikläda sig en så betydlig kostnad. Man har sagt att staten byggt ka-. serner i andra städer, men detta är åtminstone ej fallet i Göteborg, hvilken stad ensam bekostat sin dyrbara kasernbyggnad. Man kan 4 i detta fall jemföra Wisby med Carlskrona, der staten har så stora militäretablissementer och lika litet med sådana städer som Landskrona och andra, hvilka af ålder varit befästade. Inqvarteringen är väl ett onus, men som åligger alla öfriga städer och kommuner, och för att Wisby skall befrias derifrån måste frågan åtminstone behandlas ur annan synpunkt. För öfrigt är den af så föga vigt att den utan skada kan uppskjutas till en annan riksdag. Hr Henschen påpekade att i allmänhet staten och ej staden borde bekosta krigsväsendet. Hr Björck har väl talat om städernas skyldigheter; detta lät säga sig förut, då de äfven hade motsvarande rättigheter, men sedan na dessa blifvit nästan borttagna, vore det kanske billigt att man äfven började något minska de gamla skyldigheterna. Dertill kommer att Gotland genom sitt olyckliga eller, om man så vill, lyckliga läge ej kan få gagn af jernvägar och andra stora anläggningar, hvartill på selnare tid de dock fått bidraga i samma mån som det öfriga landet samt ytterligare att det genom sin nationalbeväring redan förut är mer betungadt af kostnader för försvarsverket än någon annan del af Sverge. Man bör således göra något för att upprätthålla lugn och god anda inom denna aflägsna provins, och då i öfriga städer vanligen kronan bekostat kasernerna, synes det endast förenadt med rättvisa att Wisby får åtnjuta samma fördel, hvarför tal. instämde med hr Bergman. Hr Bergman besvarade hr Björcks invändning om bristande utredning samt upplyste att Wisby stad förklarat sig ej hafva råd att upplåta annan kasernlokal än den nuvarande. r Björck har sagt att staden är skyldig att hålla kasern; men hvarför hafva ej andra garnisonsstäder, såso: Kristianstad, Ystad med flera, samma skyldighet? Landskrona har varit fästning — ja, det har Wisby ock; samt långt vigtigare. en har fortfarande egen kommendant samt batterier, och kan således äfven för närvarande anses som ett slags fästning. Staden har förr en gång åtagit sig inqvartering, men bör väl ej derför onödigtvis pressas, och det finnes en gräns äfven för dess förmåga att göra uppoffringar för det allmänna. Göteborg är en rik stad, men Wisby har sett sina bästa dagar. Gotland gör i ålla fall nog för sitt försvar genom det egendomliga förhållande, att på denna ö hvarje medlem af dess manliga befolkning bär vapen från sitt 18:de till 50:de år. Vi göra detta med glädje, men icke bör det föranleda obillighet i andra hänseenden. Tal. yrkade afslag på utskottets betänkande samt bifall till den kongl. propositionen. Hr Witt kunde ej se annat än att hr Bergman hade rätt. Det är alltid så beqvämt, när man saknar andra skäl, att dra fram med påståendet att en sak icke är nog utredd, men i den förevarande är det en fråga, som äfven tal. ansåg i hög frad outredd, nemligen hvarför Wisby ensamt s) gen annan stad gör det. Helt annat är det med en tillfälliga inqvarteringspligt, som åligger hela landet och som derföre ingen får undandraga sig. Men här är dessutom fråga om att. bygga kaserner för kronans folk, och skulle utskottet ha rätt, kunde man ju lika väl ålägga staden att bygga en kasern för t. ex. 800 man, hvars kostnad kanske blefve högre än hela stahet, måste den vara på siffran bestämd, ty eljest kan ju man förklara sig beredd att bygga en kasern, ehurn blott för fyra man. Talaren inall bekosta ständig inqvartering, då instämde med hr Henschen samt fann det både j dens fastighetsvärde. Finnes en sådan skyldig; s Å l j otillbörligt och orimligt att icke jemka skyldig-: heterna efter rättigheterna äfven för städerna, samt yrkade bifall till hr Bergmans förslag. Hr Steckenström upplyste att staten äfven i Hernösand bekostar kasern för der förlagda trupp samt instämde med hr Bergman. r Henschen ansåg det bedröfligt om inqvarteringspligten skulle tillämpas efter utskottets åsigt samt kanske genom politiska förvecklingar den ena eller andra staden blefve tvungen att någon längre tid mottaga och kasernera trupper. Vid votering afslogs utskottets betänkande och regeringens förslag antogs med 24 röster mot A. Frågan om årligt anslag till ridskola samt för en gång till uppförande af stallbyggnad vid Strömsholm föranledde en kort diskussion. Hr Henschen ansåg att utskottet dj tillräckligt visat en sådan ridskolas vigt för bataljers vinnande, och det vore väl derpå våra krigsanslag böra gå ut. tminstone har förr i verlden ej svenska militärens okunnighet i ridning hindrat dem att vinna rätt många bataljer och talaren visste ej om förhållandet på sednare tider ändrats samt ön skade frågans hänskjutande till den nya representationen för att låta den visa sin omsorg för den högre ridkostens upprätthållande. Hr Ridderstad uppträdde egentligen emot anrlaget till stallbyggnad, hvilket troligen tillkommit af misstag, då man just nu håller på att uppföra en sådan, men yrkade bifall till ridskolans anslag. Hr Björck åberopade regeringens och flera komiteers utlåtande i ämnet såsom bevis för de båda anslagens nödvändighet. Då staten i öfrigt åtagit sig officersbildningen, måste den ock göra detsamma med undervisningen i ridkonst, som illa läres vid Carlberg. Frågan är dessutom ej blott för en officer att sitta väl till häst, utan ock att kunna fullkomligt inöfva manskapet att vid alla tillfällen sköta sin häst, hvilket för kavalleristen är af samma vigt, som det för en infanterist är att gå och stå i ledet. Vid granskning af alla förslag i ämnet har utskottet funnit att det nu förordade är billigaste och sannolikt enda sättet att bli qvitt en hel mängd andra vidtutseende förslag samt att ett afslag således vore ur finansiel synpunkt ganska oklokt. Stallbyggnaden behöfs emedan det är stor fara att sätta in de främmande officershästarna tillsammans med statens dyrbara djur, hvarigenom dessa kunde ådragas smittosamma sjukdomar och utan detta anslag kommer man troligen vid Strömsholm att Re alla möjliga hinder i vägen för ridskolan ifall den beslutades samt stallbyggnaden afslogs, hvarför tal. yrkade bifall till beggedera. Hr Staaff sökte visa hr Henschen huru svårt det var att ien batalj sköta hästen utan dressyr. Hr Henschen hade ej egentligen bestridt fördelarna af att kunna rida väl i en drabbning, men ville blott gifva nästa riksdag tillfälle att visa, om icke sin insigt i ridkonsten, så åtminstone sitt förtroende till regeringen. Hr Ridderstad öfvergick till hr Björcks åsigt. Hr Hierta var villrådig, emedan å ena sidan man sagt en ridskola nödvändig för stallmästarekonstens upprätthållande inom vårt land, men å den andra ej kan nekas att våra kavalleriofficerare redan nu äro utmärkt skickliga. Tal. var ej emot anslagets beviljande, men ville reservationsvis få uttryckt en önskan attej regeringen sedan måtte af framgången uppmuntras att alltför snart inkomma med nya förslag 1 samma ämne,