Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 2

ögonblick hafva ondt af kölden. FJORTONDE KAPITLET. Molly Gibson finner sig beskyddad af de förnäma. Bröllopet tillgick ungefär som alla andra bröllop. Lord Cumnor och lady Harriet kommo från Towers samma dag, hvarföre timman för ceremonien var utsatt så sent som möjligt. Lord Cumnor skulle föreställa brudens fader, och lady Harriet infann sig som en slags amatör — brudtärna, för att lätta Mollys pligter, sade hon; lorden var hbjertans glad, gladare än både brud och brudgum och hela det öfriga gällszapet. Man begaf sig i tvenne vagnar från slottet till kyrkan; mr Gibson och mr Preston åkte i den ena, och Molly fann sig, till sin stora bedröfvelse, instängd i den andra vagnen, med lord Cumnor och lady Harriet. Den sednares hvita batistklädning hade sett ett eller par ?lustpartier? och var ej synnerligen fraiche?; hela resan bade visst yarit en nyck af den unga damen i sista stunden. Hon var emellertid mycket glad och mycket böjd för att tala med Molly för att söka få reda på hvad för ett slags liten personlighet Clares tillkommande dotter skulle vara. Vi skola akta er vackra klädning?, började hon. Bred ut den öfver pappas knä; han tar alls icke illa upp det.? Hvad, min söta, en hvit klädning? Visst icke, visst icke. Tvärtom, jag tycker om det. Dessutom, hvem anser sådant besvärligt, då man far till bröllops? Det vore helt annat om man for till begrafning.? Molly försökte samvetsgrannt att utleta meningen af dessa ord, men innan det lyckats, tog lady Harriet ordet, och gick rakt på saken som hon påstod sig alltid göra: