Aftonbladet – 27 februari 1866, sida 3

TERES SRJE UAE TORRENT URERSRUSRSRFERRSTene UTRIKES. ENGLAND. Arresteringarne fortfara i Irland. Polisen har fått i sitt våld en person vid namn MDonald, hvilken den tror vara vicechef för sammansvärjningen och Stephens fö.trogne. De ledare för konspirationen, som man förut upptäckt, ha tillhört de lägre samhällsklasserna, men man anser sig nu ha bevis på, att äfven personer af högre klasser äro invecklade i revolutionsplanerna, isynnerbet i grefskapen. PORTUGAL. Portugisiska regeringen lär nu ha befallt general Prim att lemna Portugal. Detta synes ha väckt åtskilligt missnöje i landet, och i deputeradekammaren har framställts ett förslag om att man skulle motsätta sig regeringens beslut. Det heter för öfrigt att han nyligen utfärdat ett manifest till spaniorerna, hvari han söker rättfärdiga sitt sista upprorsförsök och på samma gång uttalar sin förhoppning att en annan, större revolution snart skall utbryta i Spanien. Hvad som förmådde honom till att göra uppror, var icke någon önskan att åstadkomma en Iberisk union, hvilket han skulle ansett lör ett brott, utan för att befria Spanien från den korruption och den laglöshet, som äro rådande i hela landet. Dokumentet skall i smyg ha blifvit tryckt i Catalonien och kriogsprides af hemliga agenter. — Det tros att generalen ämnar begifva sig till Gibraltar. DONAUFURSTENDÖMENA. Den gnista, som behöfdes att tända de länge hopade brännbara ämnena i Europas politiska kropp, tyckes omsider ha uppenbarat sig i Donaufurstendömena. Telegrafen har underrättat oss att hospodaren öfver Moldau och Wallaehiet, furst Couza. hvilken sedan 1859 styrt de båda furstendömena i en personalunion, blifvit tvungen att abdikera, och att med militärens bistånd en provisorisk regering blifvit insatt, som utan blodsutgjutelse fängslat fursten jemte åtskilliga andra personer. Under de sista åren ha underrättelserna från Bukarest, furst Couzas residens, beständigt lydt hotande för hans regerings bestånd. Au har han varit i delo med Turkiet, hvars sultan, enligt den 1858 afslutna konventionen mellan Turkiet och stormskterna, bibehöll öfverhögheten öfver furstendömena, och endast genom förnyade resor till Konstantinopel och den frikostigaste utdelning af betydliga penningsummor bland sultanens omgifning har han lyckats förekomma en fullständig brytning med sin öfverherre. Än låg han i strid med presterskapet eller adeln inom sitt eget land. I fråga om den inre administrationen har furst Couza i flera afseenden tagit Napoleon III till mönster, närmat sig befolkningens lägre klasser och inskränkt de högre klassernas fordna makt. Visserligen upprättades en lagstiftande församling för hvartdera furstendömet med ansvariga ministrar, och stora reformerande lagar före lades dessa församlingar till antagande, men så snart de nyantagna lagarne råkade i kollision med furstens planer, drog han aldrig i betänkande att följa sitt eget hufvud. Under beständiga konflikter emellan fursten och representationen ha landets finanser kommit i den största oordning, embetsmännens löner icke blifvit utbetalda och utomoidentliga statslån flera gånger upptagna på hårda vilkor. Den allmänna ordDn har flere gånger blifvit våldsamt rubbad, men hvarje gång ha oroligheterna blifvit med stor stränghet kufvade, och först nu tyckes försöket ha lyckats, utan att man af telegrammerna kan se hvilket af de inre partierna som denna gång riktat slaget. Förmodligen kommer det snart att visa sig, om det finnes någon sanning i de länge omtalade planer, som än Frankrike än Ryssland skulle hyst med afseende på Donaufurstendömena. Furst Alexander Johan I blef såsom öfverste Kusa (eller Couza) af Moldaus valförsamling den 17 Januari 1859 och af Wallachiets den 24 Januari samma år vald till hospodar. Han är född 1820 och gifte sig 1844 med Heleha Rosetti, men har med henne inga arfvingar, utan upptog sistlidne är till adoptivson furst Alexander, född 1864.