Aftonbladet – 27 februari 1866, sida 3

CICINCH(IAISROIAT. Rältegårgsach Polissaker. Eldsvådan vid Sibyllegatan. Med hustru Anna Schätze, häktad och anklagad för att natten till den:13 Januari ha anlagt mordbrand i huset n:o 47 Sibyllegatan fortsattes i går ransakning å rådhusrättens 3:dje afdelning. Dervid förekom hufvudsakligen en utredning af den lösegendom, som funnits i hennes bostad vid branden, och visade sig deraf, att Schitze haft sina tillhörigheter brandförsäkrade i Stockholms stads branstodsbolag till mångdubbelt högre belopp, än dessa effekter voro värda. . Någon nöjaktig förklaring häröfver kunde hon ej afgifva, utan voro hennes uppgifter härom nu liksom förut sväfvande och motsägande. Hustru Kock, hvilkens man egendomen n:o 47 tillhör, upplyste att hon kort före jul varit uppe i lägenheten, der Schiätze bodde, då der endast funnits några eländiga möbler. Med anledning häraf, och då den i huset boende ladugårdsarrendatorn Ericssons hustru vid samma tid sett Schätze bära bort åtskilliga saker, hade såväl. hon som hustru Kock frågat Schitze om hon ärnade flytta, hvartill hustru Schiätze svarat, att det ej var hennes mening. Någon tid efter hade hustru Kock åter varit uppe i lägenheten, och då hade en del saker, som hon saknat vid första besöket, åter funnits på sin plats. Schitze nekade till, att från sin bostad före eldsvådan bortfört ek af sina tillhörigheter mer än åtskilliga kökskärl, som hon lemnat till en kopparslagare för att repareras samt åstod, att hon haft de småsaker, bord m. m. hustru Kock vil sitt första besök saknati hennes rum, dels insatta i ett par kontor, dels nedlagda i en koffert. Afven hennes förklaring i detta fall var oredig samt ingaf skälig misstanke mot henne att först hafva tagit undan dessa saker, men sedermera, då detta väckt husfolkets uppmärksamhet, ställt en del deraf åteg på sin lats. P Man har antagit, att elden börjat i en skrubb på vinden, tillhörig hustru Schätzes lägenhet, och i denna skrubb befanns efter branden en hög aska och kol liggande, utgörande lemningar efter nedbrunnen ved. I afseende på denna aska anmärkte hustru Kock, att hon från sitt fönster dagen före branden varsnat Schitze ur vedboden uppbära ett helt kolfat med qvistig ved och sönderhuggna knubbar. Detta kunde hustru Schiitze ej neka till, men bedyrade fortfarande, att hon ej anlagt branden. 3 . Hustru Kock omtalade vidare, att en lifgardist vid namn Boström den 13 dennes skulle besökt henne samt frågat huru det hängde tillsammans med eldsvådan. Hustru Kock hade redogjort för förhållandet härmed och huru hustru Schitze blifvit häktad. Boström, hvilken en tid varit permitterad, hade då berättat, att hans föräldrar, som bodde i trakten af Örebro, för hustru Schiitzes räkning arrenderat ett landtställe der i orten, i afsigt att Boströms föräldrar, han sjelf och hustru Schitze skulle sammanflytta och ba der, tilläggande Boström, att hyresaffären varit arrangerad, så att man endast väntat på Schitze. Då Boström nu fick höra att hon var häktad, hade han gått sin väg, yttrande sin ledsnad. Hustru Schitze stod hela denna mystiska historia vara en dikt. ; Af andra i målet hörda personers utsaga framick för öfrigt, att hustru Schutzes påstående det hon skulle praktiserat sig ut genom ett fönster i andra våningen ned på gatan är sanningslöst. Nämnde fönster befanns under släckningen stängdt samt måste utifrån uppbrytas, på det att man skulle blifva i tillfälle att kunna införa en sprutslang genom detsamma. Målet uppsköts till annan dag för vidare bevisnings förebringande och förenämnde Boströms inkallande. — Farlig sängkamrat. I dag fortsattes å rådhusrättens yra afdelning ransakningen med häktade bokhållaren Nils Nilsson, anklagad att med knif ha skurit en timmerman, som också heter Nilsson. Våldet skall ha tillgått på följande sätt. De båda Nilssönerna, som äro gamla bekanta och till och med födda i samma socken, hade sammanträffat den 1 Februari på aftonen och druckit några glas tillsammans, hvarefter de åtföljdes hem till timmermannen Nilssons bostad i huset n:r 2 Gåsgränd å Norrmalm. Efter att der ha ätit något, hvarvid en vanlig fällknif begagnades, hade de i all vänskap laggt sig att sofva i samma säng. Bokhållaren Nilsson hade vaknat tidigt om morgonen och ernat sig hem, då hans sängkamrat uppmanat honom att stanna qvär och ta sig en lur till, hvilket också skedde; men den välvillige värdens förskräckelse blef ej liten, då han en stund sednare vaknade vid det, att hans sängkamrat håller honom öfver strupen och med den färenämnda fällknifven, som var mycket slö, sågar på hans hals med all kraft. Den sårade bemäktigar sig vapnet, och hans be. synnerliga sängkamrat springer dervid förskräckt upp ur sängen, bönfaller om förlåtelse samt visar sig särdeles tjenstvillig att aftvätta blodet. De tillfogade skadorna äro ej af farligare art än att den sårade nu i sin ordning kan fatta tag uti våldsverkaren, som ville springa sin väg, och qvarhålla honom tills polis hinner anlända, äfvensom en fältskär, hvilken finner icke mindre än elfva skråmor å den sårades hals samt en i hufvudet, allesammans dock af obetydlig beskaffenhet. Tillspord om sitt brott och orsaken dertill, kan baokhällaren Nilsson ej förklara huru alltsammans tillgått, såvida det ej skett under sömnen. Vid ransakning med bokhållaren Nilsson har han fortfarande vidhållit denna utsago, och någonting har i heller förekommit, som antyder att våldet skulle skett af ovänskap eller argt uppsåt. — Ohyggligt mord. Vid extra ting, hållet 1 Trubbyn onsdagen den 14 dennes, företogs ran sakning med, den förr omnämnde Jon Jonsson i Strömmer, Östervallskogs socken, anklagad för mord å sin hustru och tvenne söner. Mannen erkände sitt brott, men för vidare upplysningars vinnande blef målet uppskjutet till den 9 Mars. På ransakningens gång kunde man sluta, att svartsjuka å hustrun varit orsaken. Det första mordet var å den yngste sonen, hvilken tilldelades ett slag med yxan i hufvudet, så att han föll; derefter blef det hustrun och äldste sonen. Efter de tvenne sistas affärdande började . den först angripne att jämra sig, då Jon tager en Kn och afskär strupen, för att göra slut på hans plågor, — Fadermord. Lindesberg d. 17 Febr. I dag på förmiddagen är ett fadermard begånget inom denna församling i Hammarns by. Sjuttioårige bergsmannen Olof Andersson blef nämligen, under det han i-sitt kök framletade gammalt jen, huggen i halsen med yxa af en hemmavarande son, hvilken sedan yngre år ansetts vara mindre vetande. Efter den genast på stället aflänsmannen hållna undersökningen är mördarna Jafö.l