Aftonbladet – 27 februari 1866, sida 3

att de hänga ned med hufvudet, att de se glåmögda och tråkiga ut, med få ord, att det behag, som i förra tider utgjorde kronan i qvinnans karakter, nu bhfvit så sällsynt och allt detta kommer i allmänhet ej af sjelfsvåld, som mödrarna tro, utan af blodets bristfälliga beskaffenhet. Hvilka äro då medlen för underhållet af en tillräcklig och strömkraftig blodmassa? Utrymmet kan väl ej tillåta en bevisande framställning häraf, men att luft och rörelse äro de väsentligaste och att dessa medel i allmänhet verka mera och kosta mindre än medikamenter torde numera blott behöfva påpekas för att erkännas. Utan tvifvel vore alltså lek och sjelfrörelse i fria luften den säkraste borgen för uppväxande qvinnörs helsa och fägring, men då hvarken lämpliga platser eller antaget bruk ej heller skolornas nuvarande ER tillåta denna utväg, torde de ordnade kroppsrörelserna (gymnastiken) vara det medel som lemnar den största ersättning och derföre förtjena att upptagas vid alla undervisningsanstalter, som vilja undvika att mer och mer förvandlas till sjukhem för lillgamla småflickor. Någon brist på lärarekrafter för flickors gymnastik förefinnes ej, i det att lärarmnor i Stockholms folkskolor alltsedan år 1863 omfattat och upptagit gymnastiken till undervisning i sina skolor, och intagnaaf de förmånliga resultater som detta läroämne utöfvat, hafva nu flera af dessa lärarinnor anmält sig vara sinnade att gifva enskild undervisning. I Nya elementarskolans gymnastiksal fortgår sedan ett års tid en sådan gymnastikskola för unga qvinnor under ledning af mll Boivie och under loppet af innevarande månad komma ytterligare 2:ne sådana skolor att öppnas i olika stadsdelar och under ledning af lärarinnorna mamsellerna Bremer och Rosenvist. Öfver samtliga dessa skolor utöfvar undertecknad tillsyn och mottager anmälan om inträde. A. B. Santesson, gymnastiklärare vid Nya elementarskolan.