Aftonbladet – 27 februari 1866, sida 2

moderna sjögröna färgen. Mycket ljust och gladt, och vackert också, sade miss Browning, och under den förnyade vänskapens första solvärma hade Molly icke mod att motsäga henne. Hon hoppades blott inom sig att det gröna och bruna möbeltyget skulle göra rummet litet mindre ljust och gladt?. För öfrigt voro alla rum fulla af ställningar och trappor för målare och tapetserare, och Betty grälade oupphörligt och öfverallt. Kom nu och se på sängkammaren. Dina far har tagit ditt rum så länge, så att man får göra allting nytt härinne. Molly hade icke glömt huru hon blifvit kallad just till detta samma rum för att taga farväl at sin döende moder. Hon kunde se för sig de hvita Jakanen, den hvita nettelduk, som omgaf det bleka ansigtet med de stora, längtande ögonen, längtande efter att ännu en gång vidröras af det ljufva varma barnet som hennes svaga armar ej mera förmådde omfatta. Mången gång då Molly sedan kommit in i detta rum, hade hennes lifliga fantasi för henne fraraställt samma bild, och hon hade ej oroat sig deröfver — tvärtom älskade hon dessa föreställningar och tankar, som hjelpte henne att bättre komma ihåg sin mor. Hennes ögon fylldes af tårar då hon nu följde miss Browning för att se detta rum i dess nya prakt. Nästan allting var förändradt; sängen hade fått en anvan plats, möblerna voro beklädda med nytt präkti t tyg och der stod ett vacert toilsitbord med en mycket stor spegel stället för den byrå med en liten spegel iver, som, i framåtlutande ställning upphängd på väggen, hade varit hennes molers hela toilettgravnlåt, (Fortsg