Aftonbladet – 26 februari 1866, sida 3

halsstarrighet. Den nominella herrskaren: Bhutan skulle visserligen rätt gerna upp: fylla sina löften och ännu hellre mottags de af engelsmännen utlofvade subsidierna: men Tongsu Penlow vägrar att utlemna de i fördraget omnämnda britiska kanonerna, och vidtager förberedelser att bjuda spetsen såväl åt Radschans trupper, om de skulle vilja tvinga honom att uppfylla fördraget, som åt engelsmännen. Han har anlagt en rad förskansade läger utefter farvägen och uppställt omkring 3000 man vid de starkaste positionerna, för att uppehålla fiendens marsch. En Kalkuttakorrespondent till Times anser klokast, för att få ett slut på saken, antingen att regeringen icke låtsar vidare om frågan om kanonerna, eller ock att bhutanerna helt enkelt förklara att kanonerna icke längre existera. NORD-AMERIKA. I de sednaste telegrammen från Newyork framhålles att underrättelsen om att kejsar Napoleon förklarat sig villig att draga sina trupper från Mex:ko blifvit särdeles oynnsamt mottagen af den amerikanska pressen, som häruti ser en underpant på upprätthållandet af ett godt förhållande mellan Frankrike och Förenta Staterna. Den egentliga frågan är dock-den, huruvida unionen vill finna sig uti den mexikanska republikens störtande och kejsardömets utvecklande på dess ruiner, hvilket från fransk sida blifvit uppstäldt såsom ett vilkor för utrymmandet. Härom yttrar sig icke den amerikanska pressen, såvidt man kan se af telegrammer. Om den skulle gå ut från det antegsndet, att Frankrike framställt sitt vilkor endast för att maskera sitt återtåg, och att utrymningen i alla händelser kommer att ega rum, sväfvar den i stor villfarelse, såsom klart synes af de franska kamrarnes edresser. Den amerikanska regeringen har förr alltid lagt mindre vigt på att franska trupper infallit i Mexiko, än på republikens störtande, och det är just denna omständigbet som gör konflikten så allvarsam, enär en förlikning icke är möjlig på annat vilkor än att en af parterna ger efter i en hufvudpunkt. I Paris råder emellertid för närvarande i allmänhet den åsigten, att Förenta Staterna skola gifva med sig och förbinda sig till den neutral tet, som Frankrike fordrat, ehuru man ännu ieke vet något bestämdt om hvad kabinettet i Vaehington svarat på franska depeschen. Det är de sista telegrammer från Newyork, som man illagt en så öfverdrifven förhoppning i Paris, och det går ett rykte om att förlikning kan väntas på följande vilkor: Fransmännen ntrymma Mexiko så fort som möjligt, och nordamerikanarne förbinda sig att iakttaga en sträng neutralitet under en viss tid, hvarunder det öfverlemnas åt Maximilian ensam att befästa sin dynasti i det nya kejsarjömet.