Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 3

den nya, så betyder detta mindre — skenel Jär räddadt — och skylten är desto sannare. Prospekt4 och bolagsreglort utfärdas, ehuru de sednare ej äro behöfliga. Hvar I skola vi få det industriella ändamålet? Ja I detta är visserligen icke heller nödvändigt, I ty så har polisdomstolen resonerat; men lJom så skall vara; nåväl! låt beställa en mängd guldoch silfverpjeser för att utveckla industrien i de ädla metallernas bearbetning. De räntelösa aktiebrefven realiseras på det sätt, att de första utlottningarne med vinster ske efter ett år eller efter blott tre månader, men de sista och flesta först efter ett sekel, då aktieegarne icke erhålla mer än kapitalet. Få äro väl de som vid denna tid kunna väcka anspråk ens på detta. Aktiernas värde öfverstiga betydligt de utlottade guldoch silfverpjesernas, så att man behöfver icke hysa någon fruktan för den ädla inrättningens ekonomiska bestånd. Någon sanktion behöfves ej, enligt hvad vi förut omnämnt. Det är ju endast ett honnett Saktiesällskap och ett sådant behöfver ingen sanktion. Men kontrollanterna. Ja de kunna visserligen finnas der, för skenets skull, men å andra sidan taget kan allmänheten ganska väl vara dem förutan. Mister den kontrollanterna, cå får den dock, när det handlar om guldoch silfverpjeser, hvad som bättre är — den får kontroll. Grefve Taubes anförande till polisdomstolen hvimlar af falska premisser och konklusionerna hafva också blifvit derefter. Det hela utgör ett försök att kasta en af sofismer sammanväfd mantel öfver lotteri: företaget. Denna mantel är likvisst alltför skröplig och utsliten, för att kunna dölja företagets rätta halt och tendens. da premisser till det vackra resultat, att den enda fara aktieegaren enligt bolagsordningen uti ifrågavarande bolag underkastas är äfventyret, om detta kan kallas ett äfventyr, att icke göra vinst. Vi hafva redan förut ådagalagt att hvarje aktieegare, som icke drager vinst ur grefve Taubes lotteriurna, kommer deremot att göra en uppenbar och obestridlig penningförlust, hvilken blifver större eller mindre, allteftersom han får vänta en längre eller kortare tid, innan hans aktie? blir utlottad. Men det skulle blifva för vidlyftigt att punkt för punkt gendrifva grefve Taubes anförande. En uppgift i detsamma kunna vi dock icke undgå att vidröra, emedan den ådagalägger en viss oblyghet och på samma gång en grof okunnighet. Hr grefven anför nemligen såsom en slags rättighet för sitt lotteriföretag att utlottningar förut finnas i vårt land och anför särskildt statens jernvägslån och Smålands hypoteksförening. Ja visserligen hafva dessa någon likhet med grefve Taubes lotteri, eller rättare sagdt grefve Taubes lotteri utgör en efterapning af desamma. Härvid förekommer likväl den vigtiga anmärkningen, att dessa företag erhållit kongl. sanktion. Då K. M:t utgitvit förbudet mot lotteri, är det också klart att han kan göra undantag från detta förbud. Men endast K. M:t och ingen enskild person kan i detta fall stifta undantagslagar. Om grefve Taubes lotteriaktieföretag vinner K. M:ts sanktion, hafva vi derföre intet i juridisk väg att emot detsamma anmärka. Vi tro dock att regeringen svär igen kan, nå detta företag är bygdt på så lösa grunder, lemna åt detsamma nägon stadfästelse, och vi hafva icke ens hört att grefven dristat framkomma med en ansökan i dylik syftning. Ett afslag på en sådan ansökan skulle också, efter hvad vi förut omnämnt, gifva dlödsknäcken åt företaget. Under 1858 års penningkris beslöte statsmakterna att upptaga ett lån af 9,000,000 riksdaler. Detta lån kun e, som bekant är, cke utlemnas här i landet på billigare vilkor än 9I procents ränta. Vår lag stadgade den tiden drygt ansvar för den, som tog mer än 6 procent för utlånta medel. Vi hafva lock icke hört att någon, under denna tid, egt nog hård panna att påstå att som siajen beräknade sig 9 procent, egde också hvarje enskild man rätt att begagna samma räntefot, samt att följaktligen 6 i 9 kap. handelsbalken vore upphäfd. På en sådan irgumentation hade också domaren utan vifvel icke alls fästat något afseende, utan lömt procentaren till ansvar efter gällande ag. På samma sätt förhåller det sig med grefve Taubes argumentation i afseende å statens otterilån samt Smålands hypoteksförenings otteri. Båda hafva kongl. sanktion och : existera på grund af undantagslagar. Vi hafva nu endast behandlat den juriliska sidan af hr grefvens spekulation. Garantien för lotteriaktieegarne, såväl i fseende å de lofvade förbättringarne å egenlomen, som äfven i afseende å utlottningarre och egendomens öfverlemnande till sista ottegaren, och detta gravationsfritt, äfven m icke alla lotterna skulle blifva sålda, itan endast hälften eller tredjedelen deraf ch äfven för den händelse att egendomen, inder hr grefvens fortfarande dominiitid, lefve med nya gravationer besvärad etv. te. — allt detta anse vi oss ej böra mnärnare vidröra. Deröfver kan hvar och en döma, som läer Pprospekten?. Icke heller anse vi det vara skäl att med nånga ord vidröra den moraliska sidan af otteriföretaget, men otvifvelaktigt är att om r grefven lyckas, komma många spekulaiva män att segla i hr grefvens kölvatten. Att det emellertid icke varit 1844 års lag tiftares mening, då de förbjödo allt slags tteri, att hägna och kringgärda sådana föreag som det ifrågavarande, uti hvilket lotteinrnan årligen skall fram och vinster draas, det tro vi oss tillräckligt ha ådagalagt det föregående, och det ligger säkerligen elt öppet och klart för hvarje sundt och f vinstbegäret icke förvilladt omdöme. Potpourri. nnehåll: En scen från franska senatens samman träden för adressförslagets debatterande. — En flicka med anlag för tragedien. — MI Theråsa i aler högsta societeten. — Hur lätt kan man ej göra sin lycka! — Hvad sl svigarne göra i sin bedröfvelse. — Hvarför söderbafsvirdarno finna engelsmännen Hr grefven kommer slutligen på ofvananföreta ar OLA rö rn nm ån osmakliga — Känner ni Deaks adress?