Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 3

Grefve Taubes lotterlaktiobolag. Det pågår för närvarande en så Jiflig diskussion man och man emellan, huruvida grefve Taubes företag att sälja aktier? i sin egendom Stenby, och sedermera utlotta desamma med vinster, är att hänföra till ett simpelt lotteri, eller utgör ett verkligt affärsföretag — en fråga, som allmönheten ej funnit genom polisinstitutionens utslag nöjaktigt besvarad — alt det icke torde anses öfverflödigt derom ytterligare yttra några ord. Vi vilja först förutskicka den anmärknincen, att det för en dor. are måste vara alldeles likgiltigt hvad namn parterna behaga gifva sina företag. Det är domarens pligt att utforska företagets inre väsende och derefter rubricera detsamma. Grefve Taubes aktier? lemna som bhbekant är icke åt innehafvaren någon rätt till utdelning i afkastningen af grefvens egendom, ehuru de äro tagna i densamma. Det beror på lotterihjulet, huruvida en Paktieinnehafvare? kan få ut sitt räntelösa kapital vid de årliga lottdragningarne eller möjligen någon mindre vinst, ty de årligen utlottade vinsterna uppgå ej till mer än 5000 rdr, då deremot aktiernas an al utgöra 60,000. Redan deruti att vinster utdragas och Paktie?egarne sålunda måste vädja till slumper, samt de som hafva otur, måste vänta i 14 år, innan de återfå sitt insatta kapital och detta utan alls någon afkastning — redan deruti tyckes, enligt allmänna föreställningssättet, ligga tillräckligt bevis för att spekulationen endast är ett vanligt lotterispel. Men, säger polisdomstolen, alla egenskaperna hos ett lotteri äro icke uppfyllda, ty Paktie?egarne återfå åtminstone sitt kapital, låt vara att det i 14 år varit räntelöst. Polisdomstolen tyckes dervid hafva tänkt sig att någon förlust icke kan sägas uppstå för en lotteriaktieegare, som efter en längre tid väl återfår sitt kapital, men utan någon afkastning derå. Den, som utlånar 15 eller 15,000 rdr och först efter 15 år återfår kapitalet, men utan ett öres ränta å detsamma, skulle således, enligt vanligt sundt förstånd, icke anses hafva gjort en penningförlust? Både det allwänna omdömet och, enligt hvad vi här nedan skolr visa, äfven det juridiska måste besvara denna fråga i den syftning att en sådan aktie7egare gjort en ganska betydlig förlust. Det är också denna stora penninguppoffring å lotteriaktieegarnes sida, som åstadkommer att det Taubeska losterihjulet kan svänga omkring. Grefve Taube har i sin förklaring framkastat det förmenande att ränta Å ett kapital, icke enligt vår lag, anses för annat än en tillfällig vinst, som icke är omedelbart med kapitalet förbunden. Vi frukta att hr grefvens omdöme i detta afseende blifvit förvilladt af den egna nyttan. På flere ställen talar lagen deremot om ränta, som en helt naturlig och med kapitalet förenad afkastning. Så t. ex. har Ja gen stadgat, att äfven om man på ett utlånadt kapital icke har förbehållit sig någon ränta och följaktligen efterskänkt densamma, skall man lika väl ega rätt åtnjuta 6 proc. ränta derå från förfallodagen, samt att om ej viss förfallodag är i förskrifningen utsatt, långifvaren i alla fall eger att njuta 5 proc. från lagsökningsdagen. Sjelfva