Aftonbladet – 21 februari 1866, sida 2

Oh! jag nämnde det bara derföre att hos sådana unga herrar plägar det gå zigzag med aptiten och kärleken, och jag ansåg den tredje portionen som ett mycket godt tecken. Men, ser ni, hvad som en gång händt, kan hända en gång till. Jag vet icke det, sade miss Browning. tePhebe hade en friare en gång, men... tTyst, syster!4 Det kunde såra honom, om det kom ut! Prat, barn! Det är fem och tjugo år sedan och hans äldsta dotter är redan gift. Jag tillstär att han varit obeständigt, sade miss Phebe med sin pipiga, klagande stämma. XAlla-männer äro ej som ni, mr Gibson — sin första kärlek så trogna! Mr Gibson vred sig oroligt på stolen. Jeannie var hans första kärlek, men hennes namn hade ej blifvit hviskadt i Hollingford. Hans hustru, så god, vacker, förståndig och afhållen som hon var, hade ej varit hans andra kärlek, ej hans tredje. Och nu var han kommen för att tala om sitt andra giftermål. Ja, ja, sade han, men jag insåg att jag måste göra något för att beskydda Molly för dylika kärlekshistorier. Miss Eyreslilla systerson sjuknade i skarlakansfeber... Ack, ja, det var sannt! Såtanklöst af mig att ej fråga huru det stod till med hoom! Är han bättre? Ja, eller värre — det gör ingenting till len sak, hvarom jag vill tala. Hufvudsaen är att miss Eyre icke kan komma tillaka till mig, och att jag ej kan för alltid emna Molly på Hamleg.? Ah! Jag ser nu hvarföre besöket på lamley kom så hastigt på. Det är sannerigen riktigt som en roman. Jag hör så gerna talas om kärlekshistoiert, hviskade miss Phebe. (Forts.)