Aftonbladet – 21 februari 1866, sida 2

afgjorde frågan, till hans uppriktiga, ehuru måttliga bedröfvelse. :Cyntia förblef såle. des .der hon var, men de femton punden återlemnades derföre icke. I sjelfva verket behöfdes icke blott de, utan en god del al de hundrade pund lord Cumnor gifvit Clare till hennes-utstyrsel, för att betala åtskilliga småskulder i Asheombe, ty skolan der hade gjort allt annat än blomstrande affärer. Det var verkliven mycket aktningsvärdt af mrs Kirkpatrick att hon hellre betalade. sina-skulder än köptesig grannlåter; men det var en af de få aktningsvärda sidorna i hennes karakter att-hon alltid var angelägen om att betala i de bodar, der honhandlade: det var en liten kornbrodd på pligtkänslans eljest ödsliga fält. Många andra fel kärrörde från hennes ytliga och vacklande karakter, men hon var aldrig lugn: förrän hon betalt sina skulder. Deremot hade hon inga skrupler vid att använ. da sin blifvande makes penningar på annat sätt än han hade afsett. Allt hvad hon sedan köpte var blott sådant som hon visste skulle göra uppseende i Hollingford. Hon räknade ut att linne och dylikt hvarken skulle böses eller beundras, då deremot hvärje.klädning hon hade skulle -gratskas och Jänge utgöra talämnet i den lilla -staden. Hennes förråd af linne var derföre hvarken stort eller nytt, men det var fint och sattes i stånd och lagades nätt af flitiga och skickliga fingrar, mången afton, långt efter sedan fennes elev.r lågo i sin söta sömn. Men allt under. det. hon. sydde, beslöt hon inom sig att det skullevara sista gången hon gjorde detta:: Månget exempel på huru hon fördom måst underkasta sig andras vilja, återkom under dessa stunder för hennes minne, som en plåga eller ett obehag, hvilket