Aftonbladet – 21 februari 1866, sida 2

vore förtjusande, herrligt, men att hon fruktade att:hori måste afstå från denna glädje emedan resan fram och åter ;kostade så mycket. Men mr Gibson, ehurn i sina dagliga utgifter mycket hushållsaktig, var dock både varmhjertad och frikostig.. Han hade redan visat det derigenom att han öfverlemnat sin blifvande hustrus lifränta (utgörande trettio und om året) på den lilla förmögenhet mr irkpatrick efterlemnat, till Cyntias disposition, oaktadt hon:skulle blifva en medlem; af hans familj. Nu gaf han mrs Kirkpatrick tre fempundssedlar och sade att han hoppades med dessa kunna undaniöja det förnämsta hindret för Cyntias resa tillhem met, och hennes mor tyckte för ögonblicket detfåmma, ty hos henne återspeglades en svag skugga af hans varma önskar, så att han trodde satt. den :också var hennes. Om brefvet blifvit skrifvet och penningarne afsända samma dag, så hade Cyntia visst blifvit brudtärna på sin mors bröllop. Men hundrade små hinder uppstodo beständigt; brefvet blef ej skrifvet och penningarnes värde ökades dagligen, iu mera mrs Kirkpatrick tänkte på-att hon ej kunde använda dem för egen räkning. I hela sitt lif hade hon så väl-behöft pevningar, så föga förstått att förskaffa sig dem, under det att den långa skilsmessan mellan moder och dotter hade minskat den ömhet den förra kunnat egna den sednare. Båledes öfvertygade hon sig på nytt att det-vore orätt att störa Cyntia ishennesstudier, attafbryta dem just då de på nytt begynt. I denna öfvertygelse skref hon ett bref till madame Lefevre, så stiliseradt att svaret, som nästan blott blef ett eko af hennes eget bref, och som öfversattes för mr Gibson, ty han var föga hemmastadd i franska språket, bestämdt