Aftonbladet – 20 februari 1866, sida 2

ler godt med dina planer, min vänt, svarade hon, lugnt och förståndigt som alltid. Men det gör åtminstone att folx tänker på saken. Ja, om man talar om sina planer; Aeturligtvis. Men jag kan ej påminna mig ett du någonsin talade hvarken vid Clare eller mr Gibson derom — gjorde du det?4 I detsamma kom lady Cumnor ihåg huru Clare råkat läsa det ofta nämnda yttrandet i lordens bref; men hon brydde sig ej om att tala derom, utan lät sin herr gemål reda sig så godt han kunde. Nej, jag har icke talat med dem — det har ag icke. Då måtte du vara en utmärkt magnetisör och din vilja måtte verkat på deras, om du skall hafva någon heder af sakent, fortfor hans hustru skonlöst. Jag kan verkligen icke säga det. Det är ej värdt att tänka tillbaka på hvad jag sade eller gjorde. Jag är mycket nöjd med hela saken och det är allt som behöts. Jag tänker på något sätt visa dem huru belåten jag är. Jag skall ge Clare något till sin utstyrsel och de skola få en präktig frukost på Asheombe-house. Det skall jag skrifva till Preston om. När var det du sade att de skulle gifta sig?4 cJag tror det är bäst att de vänta till jul och det har jag sagt dem. Det skulle roa barnen att få vara med på bröllopet; om det är fult väder är jag alltid så rädd alt de ha tråkigt härute om julen. Det är helt annat om det är kallt, så att de kunna ika kälke och gå på skridskor i parken. Men de sista åren har det varit så regnigt för dem, stackars små lt (Forts.)