Aftonbladet – 20 februari 1866, sida 2

heten icke böra bindas genom att i författningen upptaga en benämning, som möjligen kunde anses fästad vid vissa nu gällande bestämda reglor för skogshushållnivgen, och det har äfven derföre synts ändamålsenligare att taga erfarenheten i detta fall till vägvisare. Men såsom hufvudregel bör följas att den skogstrakt, hvarå utsyning skall ske, ej må hårdare anlitas än att den för framtiden må lemna enahanda årlig tillgång till sådana träd, som för timmer eller bräder äro användbara, dock med iakttagande af att alla fullmogna träd böra till afverkning utsynas innan de af ålder taga skada, i hvilket stadium skogen i Norrland sednare än nedåt landet inträder, enär kändt är att fullmoget träd i de nordliga trakterna bibehåller sin friskhet 40 å 50 år efter det mognadsperioden inträdt. Vidare anser friherren, och detta på grund af inhemtade uppgifter, att såväl med kronans som industriens fördel öfverensstämmer att författningen mnehåller bestämmelser som skydda alla fullt växtliga barrträd emot afverkning intilldess de vid 24 fots höjd från roten hålla minst nio decimaltum i genomskärning. Enär genom åtskilliga på sednare tider utkomna författvingar utsyning af brandskadad skog särskildt medgifvits, men erfarenheten visat att dylika stadganden verkade såsom ett premium för anläggandet af skogseldar, så föreslår frih. Gripenstedt såsom ett ganska enkelt och verksamt medel till motverkande af skogseldars uppkomst och spridning att i första rummet låta åt sökande utsyna just den brandskadade skogen. Det är otvifvelaktigt att då lättade tillfällen beredas för erhållande af utsyning å frisk skog, skall det icke ligga i någons intresse att försämra varan genom eldpåsättning. Vidare anser frih. Gripenstedt, att intilldess någon erfarenhet vunnits genom tillämpningen af den föreslagna allmänna utsyningsförordningen samt afgjordt blifvit huru vidt skogstjenstemännens verksamhet i de norra länen skall utsträckas, bör med den slutliga organisationen af skogsstaten anstå. För öfrigt anser frih. Gripenstedt, att skogsförvaltningens utgifter alltid böra så bestämmas, att de utan statsverkets särskilda betungande med inflytande medel kunna tillfullo betäckas och, endast i den mån inkorasterna förökas, någon tillökning af utifter ifrågskomma, samt -följaktligen den behöfliga organisationen af skogsstaten i Norrland. endast småningom efter behofvet och tillgångarne utföras. Men härtill fordras dock, hvilket äfven är fullt billigt, att alla de: inkomster, som från statens skogar härflyta — och deribland stubböresmedlen från de norra länen. — må kunna tillsvidare för skogsvårdens och skogsförvaltningens utveckling användas — och följaktligen till skogsplanteringskåssan ingå — hvaremot det på 7:de hufvudtiteln opp förda år liga reservationsanslaget 75, rdr föl skogsväsendets ordnande efter utgången a! året 1867 ej vidare anses för ändamålet be. höfligt.