Aftonbladet – 20 februari 1866, sida 2

turligt nog, voro då de saker som mest roade honom sjelf pärmast till hands. Hon kände att hans sällskap giorde henne godt, och efter ett samtal med honom tyckte hon sig alltid ega i sin hand nyckeln till godhet och samvetsfrid, hvad som än måtte hända. TorrtE KAPITLET, Förberedelser till bröllopet. Emellertid tycktes de nyförlofvades kärlek blifva allt varmare på sitt sätt, och förmodligen på det sätt de sjelfva bäst tyckte om, ehuru det kunde förefalla andra litet prosaiskt och litet tråkigt. Lord Cumnor kom ut till Towers, helt förtjust öfver de nyheter han hört derifrån. Han tycktes också tänka att han icke gjort så litet för detta giftermål genom att tala derom. Hans första ord till lady Cumnor i detta ämne voro: cJag sade ju det förut! Sade jag icke att ett giftermål mellan dessa båda vore det bästa som kunde ske? Jag vet knappast när jag var så belåten med någonting. Ni må gerna förakta konsten att ställa till partier, mylady, men jag är sannerligen stolt deraf. Härefter skall jag gå omkring och utvälja passande subjekter bland mina medelålders bekanta. Jag vill ej ha med ungt folk att göra: de äro så ofta nyckfulla; men detta har lyckats mig så v:l att jag anser det som en uppmuntran att fortfara. tFortfara? Med hvad?4 frågade lady Cumnor. SOh, jaså, med att göra upp giftermålsplaner. 4Det kan ej förnekas att jag gjort upp planen till denna förbindelse. SJag tror ej att du gör hvarken ondt el