Aftonbladet – 19 februari 1866, sida 2

EKONOMISET. Vi och många med oss ansågo, att när rikets ständer gillade K. M:ts åtgöranden i avledning af de med Frankrike afslutna handelsoch sjöfartstraktaterna, en stor strid var lyckligen utkämpad, och att erfarenheten skulle komma att gifva vid kanden, huruvida den ena eller andra åsigten varit felaktig; men till vår förvåning underrättas vi af protektionisternas bangrförare Dagligt Allehanda ?att fälttåget nu furst på allvar kommer att börja och icke sluta förrän grundlagen segrat?. Man torde härvid erinra sig, att det är först på allra sista tiden, som grundlagen blifvit af det:protektionistiska partiet upptagen såsom fälttecken. Huruvida densamma vinner i helgd på ett sådant användande, lemna vi osagdt. Att alla försök till grundlagens misstydande blifvit på ett segrande sätt gendrifna, det vet enhvar som tagit någon kännedom om diskussionen i frågan. För att ådagalägga det orimliga i en sådan tydning, behöfva vi blott hänvisa till excellensen De Geers yttrande. Den värde talaren frågade huru något fördrag med främmande makter skulle kunna afslutas, om representationen hvart tredje år eller numera hvarje år skulle vara berättigad fatta nytt beslut i ämnet? Om hvarje sammanträdande representantförsamling skulle anses ingripa i sina efterträdareg beslutanderätt genom att fatta så beskaffade beslut, som hade och måste hafva en flerårig tillämpning, så vore det omöjligt att träffa aftal om handelsfördrag, postkonventioner och statslån. På den sidan af saken behöfver således D. A. icke vidare spilla sina krafter. Detkan visserligen vara ganska intressant men föga ärorikt att föra en strid, som för sin ovanliga beskaffenhet med all säkerhet kan antagas ensam i sitt slag, ty under det att man i åtskilliga andra länder har anledning beklaga sig öfver, att regeringen, representationen ohördan, ökar skattebördorna, bestrider man här i landet regeringens rättighet att i någon män minska desamma. Landet kan vara lugnt så länge man ej tår större anmärkningsanledningar mot regeringens ledamöter än den som skulle ligga deruti, att totket ej får skatta så mycket det vill.