Aftonbladet – 17 februari 1866, sida 2

kanske något lik mig då jog var ung. Men jag tycker mest om mörka skönbeter, nu?, tillade hon och strök med handen öfver Mollys lockar, medan hon betraktade henne ömt och svärmiskt. Är Cyntia — har-hon många kunskaper och talanger?? frågade Molly, helft rädd att svaret skulle göra afståndet mellan henne och miss Kirkpatrick alltför stört. Hon borde det; jag har betalt otroligt mycket penningar för att skaffa henne de bästa lärare som funnos. Men du får ju snart se henne, och jag är rädd att vi nu få lof att gå till lady Cumnor. Det har Ft förtjusande att få rå om dig så här bt och hållet, men jag vet att mylady väntar oss nu, och att hon är mycket intresserad att få se dig — min tillkommande dotter, som hon säger.? Molly följde mrs Kirkpatriek in i ettlitet förmak der lady Cumnor satt, litet missnöjd, derföre att icke Ölsre af instinkt förstått att hon slutat sin toilett tidigare än vanligt. och infunnit sig en qvartstimma förut; me Molly, som skulle inspekteras. Hvarje smån sak är af vigt i en sjuklings enformiga lif, och hade Molly kommit i det rätta ögonblieket, skulle hon säkert funnit nåd inför de blickar som nu strängt granskade-henne. Hon visste ingenting omlady Cumnors karakter och personligbet; hon visste blottatt bon skulle uppträda inför en lifs lefvande grefvinna, och ännu mer, inför sjelfva ?grefvinnan? af Hollingford. Mrs Kirkpatrick förde henne vid handen, och sade då -hon presenterade henne: ?Min lilla älskade dotter, lady Cumnorl? (Forts.)