Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 3

LI stR ÖV EERVA va DA SG a re det icke skulle vara mö att tillverka bränvin billigare än till I rdr 36 öre pr kanna, deruti naturligtvis skatten är inberäknad. Denha beräkning lärer emellertid vara något för hög för att känna gälla som allmän regel, enär räntan pp maskineriet, förlagskostnader och dylikt icke orde vara i allmänhet så dryga som enligt denberäkning arttägits. Men, mina herrar, det ästa beviset på att bränvinsfabrikationen i landet icke skulle kunna bära sig, om utländskt bränvin, här skulle kunna säljas för 1 rår 22 öre att hemta uti prisnoteringatne på börsen i Stöckholm och Göteborg. Dessutom vill jag anmärka, att beräkningen öfver det pris, hvartill franskt drufbränvin skulle kunna. jan här i landet, grundar sig på ett pris af 35 francs pr hectolitre; men det finnes äfven bränvin, som i Frankrike säljes till 301franes: pr ihectolitre; och dock ej tillhör den klass, som; benämnes mauvais .gout? eller sprit, uppblandad med terpentin eller rosmarin, och hvilket sker för att göra den odrickbär och sålunda tullfrit kunna införa den för industriella behof; och gruhdar man sin befäkning på detta pris samt derjemte tager i, betraktande, att många. fartyg, som.anlöpa, fransk hamn, kunna vara benögna att mot billig frakt taga sådänt bränvitotill lastföllnad, finner Man, att bränvinet, hit anländt,.skulle komma att stå till ett pris af månhändå 1 fdr 15 öre pr kanna — kanske till och med änni något läore ! Uti den traktaten bilaägda tåriffen B.: bestämI mes ivafseende å artikeln vin, att denna vara på fastager drager en tull-af 7 öre per svenskt skål3 på och på buteljer af 55 öre prsvensk kanna, Åhvarjemte tillägges: ?våtvaror, innehållande mera Jän 2 oe alkohol, skola icke anses såsom vin?, u: borde man väl kunna hoppas; satt TI denna sädnare vigöra bestämmelse skolatfinnas intagen i den taxa, som K.; M:t med anledning af: franska traktaten utfärdat. Men såär icke förhållandet, ty: tulltaxan innehåller allendst, Jatt vin; alla slag, af-till och med 21 sog alkoholj förtullas om på fastager, med 7 öre per 1 skålpund, om: på buteljer, 5S5öre pr kanna, samt vin af högre alkoholhalt (än 21 proc.) om på fastager; med 14 öre pr skålpund, om buJteljer med 1 rdr 75 öre per kanna Hvad blifver nu följden af denna uraktlåtenhet? Jo den, Jatt sålänge 1865 års tulltaxa fortfarsatt vara gällande, kan det vara för den franske spritexportören fördelaktigt att sända hit sin spritvara under rubriken vin och på så sätt få den importeTrad mycket bir händelsen skulle vara om ! varan importerades såsom bränvin. Vi veta nemHigen-att en kanna ren alkohol väger c:a 5skålp. Till en kanna bränvin :om 50: procent fordras !, kanna-ren alkohol, således cirka 2!s skålp. ren alkohol (nogare 2,44 skålpund). Ergo, om elina Jalkohol-införes såsom vin, af högre alkoholhalt än 21 proc:; betalas derför 22X14— 35 öre; så.Jledes -blefve-det drufbränvin, som inkomme under rubriken vin, 40: öre: billigare än det, som inkomme under sin rätta rubrik eller den af drufbränvin. För alla andra sorter ställer sig skilnaden ännu större. Det ärcridderskapet och adeln bekant, att grundlagen förbjuder konungen att: fastställa några monopoher. Hvad är nu den företrädesrätt, som-den franske -bränvinsfabrikanten fått sig Htillerkänd, annat än ett monopol? Det franska bränvinet fårshär införas mot en; afgift af 75 öre per Kanna, men bränvin: från Österrike, Pretssen och andra länder: skall förtullas med 1 rdr 10 öre per kanna. År detta öfverensstämmande med frihandelns grundsats : lika vara, lika tull! Tullkomiten har också, såsom man: finter af dess betänkande, funnit detta alltförmycket stridande möt principen, men likväl ansett det vara af nöden att för-erhållandet af denna traktat uppoffra principen. Innan jag -lemnar detta ämnej-kan jag icke underlåta att uttala min öfvertygelse derom, att det franska bränvinet med den lättnad, som blifvit gjord: för dess: införande till Sverge, skall undertrycka och omöjliggöra tillverkningen af svenskt bränvin: Jagcäricke af dem;som med blida ögon se bränvinssupandet, och jag anser att .de restriktiva. åtgärder, som till bränvinssupandets hämmande blifvit-vidtagna; verkat ytterst välgörande, att massan derigenom höjts i moraliskt hänseende, att familjförhållandena förbättrats; men om vi nu öfversvämmas af franskt bränvin, då nedsjunker massan åter i fyllerilasten och allt: det gjorda-arbetet är förgäfves. Dessutom — hvilken förlust skulle icke svenska statskassan ochde svenska kommunerna lida derigenom; att denvinhemska bränvinsfabrikationen omöjliggjordest. Bränvinsfabrikationen inom landet utgör för närvarande vid pass 16 millioner kannor, och då 60 öre betalas i skatt utgör således-statsverkets inkomst--omkring9 å 10 millioner. Kommunerna; till: hvilka inkomsten af bränvinsutskänkningsrätten blifvit 5fverlemnad, torde-årligen kunna deraf påräkna 5 å 6 millioner. Om nu. dehnä näring blefve ruinerad, måste: staten söka att från annat håll förskafla sig inkomster, till innga för andra näringar, ock till följd deraf att utländskt-bränvin droges in i landet, måste penningarne gå ur landet. Genom den inhemska näringen qvarhållas deremot penningarne i landet, och denna näring är dessutom af.stort gagn, enär den hjelper oss att-tillgodogöra en del af våra produkter. Denna fråga skulle behöft-ännu mera: belysas, men som jag redan länge uppehållit mig vid den samma, får det sagda vara nog, och jag öfvergår derför till artikeln socker. 1 afseende å.denna vara innehåller 8:de artikeln i:traktaten en.i min tanke högstoriktig bestämmelse, i det den :binder tullsatsen årafflineradt socker vid tullen å råsocker. Artikeln lyder sålunda? pare och Norge: förbinda -sig att, från och med den 1 Januari 1866, icke pålägga raffineradt socker, vid införsel till de förenade rikena, en tullafgift, som med mera, än 50 procent öfverstiger. medelbeloppet: af den tullafgift, som i arena staten är stadgad för införseln af råsocker. ; Dervid förekommer först en anmärkning, som jag ber herrarne väl beakta, att nemligen, om mancefter antagandet af den franska traktaten skulle vilja; utan att ruinera våra :raffinaderier, förskaffa könstanönterna ett godt:socker för bil-ligt pris, så är sådant omöjligt. Hittills: hafva vi kunnat det, då vi-egt förmågan att nedsätta tullen på råsocker, men huru kunna det, då genom traktaten bestämmes, att i samma mån tullen sänkes på råsocker, måste den äfven sänkas på raffimeradt! Om således tullen å råsocker nedsättes till 6 öre pr. skålpund, fingestullen på raffineradt socker icke uppgå till mera än 9 öre prskålpund. Men detta innebar ett skydd för raffinaderierna af endast 3 öre, och då vore den näringen ruinerad. ö Slutet af ifrågavande 8:de artikel, sådan, den är affattad. synes mig gifva anledning till osäkerhet i tolkningen. Det heter nemligen att tullafgifteni för raffineradt socker icke får med mera än 50 procent öfverstiga ?medelbeloj af den tullafgift, som i hvardera staten (Sverge och Norge) är stadgad för införseln af råsocker?. Ar meningen, att medelbeloppet skall beräknas af densför Sverge och Norge bestämda tull, — då är ju Sverge beroende af Norge i afseende å en ai de vigtigaste industrigrenarne, och dertill en, som ofta utgjort föremål för heta strider mellan rikena! a Sedan hvitbetsodlingen i Frankrike på sednare åren högst betydligt tilltagit) hafva sockerraffinaderierna der gått otroligt framåt. Genom lagen om sockertull den 7 Maj 1864 anses. mot 100 kil. af n:r 13—16 rått socker erhållas 83 kil. af melis (4 cassons) och candi. Vid export af detta raffinerade socker betaltes (enligt art. I) en drawback af 44 francs pr 100 kil. Om dessa vigter och mynt reduceras till svenska och ören, finnes att drawback af ett svenskt E, exporteCK PE TE JR FR AR Fe Re NE Hr REA