Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 3

RIKSDAGEN. Ur disku sionen på riddarhuset om franska traktaterna. Vi fortsätta i dag meddelandet af de mera framstående talarne3 yttranden underdenna debatt, väljande för denna gång protektio nisternas främste och ifrigaste kämpe: Frih. RB. M. Klinekowström. Innan jag bör Jar mitt yttrande rörande sjelfva hufvudfrågan, nödgas jag upptaga ett yttrande som förekom i grefve Manderströms skriftliga anförande. Såvidt jag kunnat förstå den underlagda meningen, innebar nämnda anförande ett tillkännagifvande, att om den franska handelstraktaten skulle komma att afslås, grefve Manderström ansåge sig icke kunna återknyta de diplomatiska förhand: lingar, som deraf skulle blifva en följd. Då en sällan sats redan en gång förut blifvit af samma värde talare på detta ram framställd, anser jag det vara af vigt att genast i dess grodd red densamma. Jag tror, att när det gäller Sverges väl eller ve, hvarje enskild person — han må stå huru högt som helst — väger fjäderlätt.. Sverge har för rapit förlusten af sin störste konung, som föll på Lutzens blodsköljda valplats. Hela Sverge var då försänkt i sorg och tårar. Omhvärfdt af fiender, sväfvade det svenska statsskeppet i de största faror på ett stormande haf — det böjde sig för stormvindarne, men dess egen beskaffenhet gjorde, att det åter reste sig och ingick i hamnen, segrande efter ett 16-årigt krig... Det kunde så, ty vid styret stodo män, värdiga Gustaf Adolf, oaktadt hans spira slumrade i händerna på ett barn, och detta barn var jen qvinna — Jag är fast öfvertygad derom, att folkens öden hvila i Försynens hand; men jag tror ock, att det är medborgarens pligt att fullgöra sitt kall utan menniskofruktan och utan äflan efter menniskogunst. Så ärnar jag ock öra, då jag nu går att uttala mina åsigter i jenna för Sverges framtid ödesdigra fråga. . Jag skall till en början erinra om några histo. riska data. Vid riksdagen 1863 bestämde rikets ständer, under behandling af tulltaxan, att en viss skydds