Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 1

du är! Många andra män skulle blott tänka på sina egna intressen och önskningar! Jag är viss på att mina söta elevers föräldrar skola beundra dig, som gör så mycket afseende på deras fördel.? Så, säg ingenting derom. Jag afskyr att blifva beundrad. Hvarför skulle du icke säga att det är din egen önskan att behålla skolan qvar, tills de fått någon annan plats åt sina döttrar?? Derföre att det ej är min önskan?, sade han, vågande allt. Jag lävgtar efter att få sprida lycka och trefnad i ditt hem, längtar efter att få älska din lilla Molly, hvi!ket jag boppes jag skall göra, när jag en gång blir hennes moder. Jag vill icke taga äran för dygder som ej tillhöra mig. Om jag finge säga som jag ville, sade jag: Mina vänner, skaffa eder en annan skola för edra döttrar, före hösten, ty då skall jag bort och sörja för andras lycka. Jeg kan ej uthärda att tänka på huru du mås:e ut på dina sjukbesök, i köld och mörker, och komma hem utan att någon tager emot dig och ser till att det är var:rt och trefligt omkring dig. Oh! om du lemnar den saken åt mig, så skall jag råda föräldrarne att taga sina barn ifrån den, hvars hjeria är frånvarande. Ehuru jag visst ej kunde gifva mitt samtycke till någon tid före hösten —-det vore icke rätt, och du skulle ej heller yrka derpå — du är ju så god!? Ja, om du tror att de ej anse oss hafva handlat orätt derigenom, så låt det blifva till hösten — hjertans gerna. Hvad säger lady Cumnor!? Oh! Jag gade henne att jag var rädd att du ej skulle tycka om att vänta så länge, för Mollys skull och för alla de der sväårigheterna. med dina tjenare — det vore så roligt att så snart som möjligt få ininträda i det nya förhållandet till Molly.? Det vore det visst. Stackars barn! Jag är rädd att underrättelsen om vär förlof. ning kom något för hastigt öfver heone.? ?Cyntia skall nog också känna det djupt, sade mrs Kirkpatrick, som ej ville att hen