Aftonbladet – 14 februari 1866, sida 3

halsstarrige vice kronofogden; men misstänkande att konungens befallningshafvande icke skulle med den omvårdnad, som saken efter deras tanke förtjenade, befordra deras önskan, och förmodande att domkapitlet i Westerås just vore den auktoritet, till hvilken de i detta hänseende med bästa utsigt om framgång hade att vända sig, ingå de till domkapitlet med en till K. M:t ställd ansökning om fögderiets snara tillsättande. Domkapitlet, som man väl skulle tro icke kunde hafva med denna sak att skaffa, npptar likväl frågan, ingår med ansökningen till K. M:t och förordar densamma. Hvad skulle väl konungens befallningshafvande i Falun tänka om ett sådant domkapitel, och hvad skulle allt förståndigt folk tänka derom? Jo, utan tvifvel skulle konungens befallningshafvande i Falun, och detta med skäl, blifva högligen förundrad och tilläfventyrs förbittrad öfver att finna domkapitlet hafva lagt sig i en sak, som detsamma visserligen icke rörde, och domkapitlet skulle utan tvifvel sjelft blifva utskrattadt för ett slikt beteende. De vid målets föredragning i domkapitlet yttFale olika meningar lyda, enligt protokollet, som er: ektor Sunden, den yngste ledamoten, yttrade: Några skäl, hvarföre i fråga om tillsättandet af Leksands lediga pastorat en afvikelse skulle ske från hvad allmän författning af den 11 Juli 1862 och K. M:ts särskilda nåd. bref af den 2 Dec. 1864 föreskrifna, finner jag ej vara fram: ställda sådana, att de icke skulle kunna anföras från hvarje annat pasorat, der af en eller annan anledning kyrkoherdebeställningen måste med vikarie uppehållas. Jag anser derföre, att dom kapitlet bör afstyrka nådigt bifall till den underdåniga framställningen om pastors tillsättande i Leksand före delningsfrågans afgörande. Utom att det i allmänhet är mycket betänkligt att i underdånighet tillstyrka afvikelse från allmän lag och K. M:ts särskilda nådiga beslut, anser jag. att pastors tillsättning i Leksand före delningsfrågans afgörande lätt kunde komma att fördröja, ja helt och hållet undanskjuta detta vigtiga ärende, enär en blifvande kyrkoherdes i Leksand löneinkomster genom församlingens delning och de nya presttjensternas upprättande i ej ringa mån komme att förändras. För mitt afstyrkande hemtar jag äfven stöd af hvad konungens befallningshafvande i Stora Kopparbergs län anfört för att förorda den underdåniga framställ. ningen genom åberopande af K. M:ts nådiga bret af den 6 Nov. 1857 rörande Svärdsjö; ty samma nådiga bref till domkapitlet visar just; att frågan om Svärdsjö pastorats delning afgjordes innan samma pastorat tillsattes, hvilketjem: väl af tillsättningshandlingarne bekräftas. Sä mycket mera tror jag mig äfven kunna afstyrka nådigt bifall till den gjorda framställningen, som frågan om pastoratets delning snart torde kunna afgöras utan hinder af den omnämnda gränsregleringen, om det blott bestämmes, hvilka byar skola höra till den nya församlingen. Genom k. resolutioner af den 6 Aug. 1792 och den 3 Dec. 1842 hafva förut, utan föregående gränsreglering, betydliga delar i ecklesiastikt afseende blifvit afskilda från Leksand och förenade med Bjursås utan någon känd olägenhet. ehuru de ännu i kameralt afseende räknas till Leksand; ja sjelfva pastorsbostället i Ludvika, som nyligen blifvit ett särskildt pastorat, är beläget i Marnäs by af Norrbärkes socken. Delningen af Leksands pastorat, stiftets folkrikaste församling, samt ordinarie presttjensters upprättande såväl i den tillämnade nya församlingen, Siljansnäs, som i Djura kapell, synas mig vara af ojemförligt större vigt än att Leksands odelade pastorat genast tillsättes; ty blifver delningsfrågan nu undanskjuten för en möjligen ganska lång tid, så inträffar just, hvad sökandena önskat förebygga, nemligen att extraordinarier komma att under tiden till väsentlig del uppehålla den presterliga tjenstgöringen inom församlingen. Pastor i Leksand har alltid hittills haft två adjunkter,såvidt tillgång funnits. Jag anser alltså, i öfverensstämmelse med hvad jag anfört, att domkapitlet bör afstyrka den underdäniga framställningen, hvilken dessutom, såsom undertecknad af endast åtta personer), icke torde kunna anses uttrycka den allmänna åsigten inom församlingen. Med Lektor Sunden instämde lektorerna Mossberg och Björling. Lektor Löfberg yttrade i sin ordning, det han ansåg skäligt tillstyrka nådigt bifall till den ifrågavarande underdåniga ansökningen, då Leksands församling vore särdeles stor och folkrik och förhållandena inom densamma sådana, att ett snart tillsättande af pastor derstädes vore behöfligt?. Meg lektor Löfberg instämde domprosten Björling och h. h. doktorn och biskopen. ) Nyligen har till K. M:t från Leksands församling inkommit en skrifvelse, undertecknad af 42 personer, med begäran att pastoratet ej måtte återbesättas förrän delningsfrågan blifvit afgjord. Rättegångsoch Pelissaker.