Aftonbladet – 14 februari 1866, sida 2

Article Image
älle högt förtjent person, hr D. Carnegie, lofvat tt bestrida kostnaden härför. — En ung brottslings historia. Följande orgliga biografi läses i Mariestads Veckolad: Äfventyrerskan Emelia Sofia Brambäck, 18 år ammal, har ett fördelaktigt yttre, klara blå ögon, nörkbrunt hår, ovalt ansigte, 5 fot 2 tum läng, sodt lynne. Sådant är hennes signalement. Enligt Wartofta häradsrätts i Slättäng pESlag f den 25 Januari 1866 har hon blifvit förklarad aker till ansvar för inom häradet begången stöld, ch har rätten förvisat målet till Stockhol:n, der 3rambäck skall vidare ransakas för äfven der besangne oloflige tillgrepp och för sina brott dönas der hon sist lagföres. Af ransakningshandlingarne inhemtas följande verättelse om hennes skiftesrika lefnad, af henne jelf anförd, och som synes besannad af det om renne infordrade prestbetyget. Oäkta dotter af Johanna Johansson och skomakaren Brambäck är hon född den 21 Januari 1848 i Landskrona. Huruvida föräldrarne ännu efva känner hon icke. Hon njöt först vård och uppfostran hos sin mormoder, till dess hon blef A år och vistades sedermera i 2 år hos en madam i Landskrona. Efter att derefter i sällskap med modren hafva tillbragt ett halft år i Malmö och I år i Köpenhamn. följde hon med modren hem till Landskrona, der modren inackorderade henne hos sin broder, vagnmakaren J., hos hvilken hon vistades till dess hon uppnått 11 år. — Under tiden aflägsnade sig modren, och stadens fattigvård betalade för henne hos sjuksköterskan J. i ett och ett halft år, under hvilken tid hon gick i skola, der hon lärde sig läsa och skrifva. Hon innehade derefter tjenst såsom barnpiga hos guldsmeden M. i Landskrona till dess hon fyllt 14 år, då hon återkom till sin morbroder, hos hvilken hon vistades under det hon bereddes till sin första nattvardsgång. Under nämnde tid återkom modren, som dock snart for öfver till Köpenhamn med en dansk, med hvilken hon ämnade gifta sig; och snart derefter fick Emelia Sofia bref från sin moder med tillsägelse att resa öfver till Köpenhamn så svart hon begått nattvarden. När detta egde rum ville hon åtlyda modrens önskan, men förbjöds af morbrodern, hvarföre hon rymde öfver vill Köpenhamn. Sam hon förstört sin moders adress, lyckades hon icke få reda på henne; men på ångbåten hade hon gjort bekantskap med en dansk mamsell, som tog henne hem till sin mor, genom hvars bemedling hon erhöll tjenst hos värdshusvärden Nilssn, Kronprindsensgade n:r 44. Hos honom vistades hon till de första dagarne i September månad samma år, då hon, som begätt stöld af kläder från sin husmoder, äktades och dömdes till trettio dagars enkelt fängelse. Den 2A eller 22 Oktober, då hon utstått silt straff, försattes hon på fri fot och hemskickades till Landskrona, der hon uppsökte sin morbroder; men som han fått underrättelse om att hen i Köpenhamn blitvit straffad för stöld, ville han icke mottaga henne, utan förklarade att han tänkte skaffa in henne på fattighuset. Härmed var hon icke nöjd, och då hon genom sömnad och stickning under den tid hon varit häktad sammansparat omkring fem riksdaler och salunda hade medel att återresa till Köpenhamn, for hon åter dit. Med anledning af en annons, som hon straxt efter ankomsten fick se i en tidning, sökte och erhöll hon plats hos en skräddaremästare Christensen, hos hvilken hon vistades till i början af December månad samma år, åå hon häktades för stöld af en till fem riksdaler värderad svart klädnimg. Den 9 Februari 1864 dömdes hon för nämnde brott till sju års tukthus, hvilket straff på hennes anförda besvär den 11 Juni samma år blef nedsatt till sex års rörbättriagshusfängelse. Den 14 i sistnämnde månad började hon undergå berörde straff på Christianshavn i Köpenhamn; men som hon sökt nåd, blef straffet nedsatt till ett och ett halft år, med vilkor att hon, när hon undergått straffet, genast skulle begifva sig ur landet, och att, om hon åter visade sig i Köpenhamn, hon skulle insättas på tukthus under dubbelt så lång tid som henne först blifvit ådömdt. Den 11 November samma år då cellfängelset i Köpenhamn var i ordning, flyttades hon dit och insattes 1 cell, hvilket verkade till den törkortning 1 fängelsetiden, att hon utsläpptes den 29 Juli 1865, hvarefter hon samma dag hemskickades till Landskrona. På ångbåten sammanträffade hon med en piga, som skulle ut på arbete å gästgifvaregården Häljarp; och på dennas uppmaning medföljde hon dit, hvarefter hon biträdde vid skörden till första dagarne af September. Hon leds. nade emellertid vid arbetet och önskade avt återkomma till Köpenhamn; och då de personer, hos hvilka hon arbetade, föreslogo henne att taga tjenst hos dem, men önskade att se hennes betyg, begagnade hon sig af tillfället för att återresa till Köpenhamn, i uppgifven afsigt att der hemta sina betyg och sina kläder. Hennes mening var dock icke att återkomma till Häljarp, utan då hon anlände till Köpenhamn, gick hon genast upp i poliskammaren, der hon anmälde sig och begärde att få stanna qvari staden, enär hon icke såg någon möjlighet att taga sig fram i Landskrona. På grund af konungens förenämnde nådebref kunde hennes begäran icke medgifvas, utan hon afsändes, sedan hon på iråga förklarat, att hon förmodade det hon lättare skulle kunna förskaffa sig uppehälle i Stockholm, der hon uppgaf sig hafva en farbroder. hos hvilken hon trodde sig kunna få plats, till Malmö, der danska polisen köpte biljett för henne på en till Stockholm afgående ångbåt. Vid ankomsten vill Stockholm anwäffade hon icke sin farbroder, men skaffade sig bostad hos en person, som hette Louise och bodde på Styrmansgatan. Hos denna sistnämnda qvarbodde hon till den 7:de Oktober 1865, då det lyckades henne att skaffa sig tjenst hos direktör P. Grefgatan n:r 26. — Som det blef trågan om att hennes betyg skulle efterskrifvas från Landskrona, vågade hon dock icke stanna, utan bemäktigade sig, samma dag hon inträdt i tjensten, på aftonen när hon skulle diska, allt silfret, som var utlemnadt till diskning och gick härmed samma afton till en pantlånare på La dugårdslandet, hos hvilken hon uppgaf att hön var skickad af en fru, som bodde i förenämnde husnummer. Till sin bestörtning erhöll hon af T pantlånaren upplysning om att det medförda god. set icke bestod af silfver utan af nysilfver; men

14 februari 1866, sida 2

Thumbnail