Aftonbladet – 13 februari 1866, sida 3

7 rielens förökande framhålla den om att företrä desvis använda svenskt fabrikat. Hr Hierta. Då särskilda motioner äro väckt: rörande hr Björkmans tillägg, torde det vara öf verloppsarbete att nu behandla den saken. Re dan föregående riksdag har begärt uppgift om olika priser på materiel och jernsorter samt i hvad mån ständernas önskan om användande al svensk materiel blifvit uppfylld, men att nu sam. manställa dessa frågor. Skulle kanske blott ha till följd att trafikstyrelsen förlorade tid, hvilket vore en stor olägenhet då nu ifrågasatt materiel T var högst behoflig. se I — — TE PR RR j Jsamma gång hela landets intresse af genom ökad Tlas partiskt så gäller frågan åtminstone ett ganHr Wern hemställde om det kunde anses frapnlaga mot utskottet att medan en fråga vilade till utredning på dess bord, ej afvakta denna utan nu genom ett tilägg så godt som afklippa en sådan utredning, Detta vore ej fullt grundlagsenligt samt åtminstone i Lyarje fall olämpligt och dessutom i d väntade beslut att bevilja skaffande af materiel, hvil man skulle vänta tills svens kanter hunnit få den färdig. Klart är nu begärda anslaget blott afser en tillfällig höjning i materielen och att vi snart behöfva ytterligare tillökning, således kunna våra fabrikanter till dess lugna sig. Ingen kunde hellre än talaren se att all vår materiel togs inom landet, men detta kan ske i framuden, ej nu, då skyndsamhet är af nöden och hr Björkmans tillägg blott skulle verka som en onödig hämsko. flr Beijkensehöld ville besvara tvenne påståenden af hr Murån, som ej borde få passera. opåtaldt; Det första var att borgareständet-i denna fråga kunde anses tala partiskt och ieget intresse. Nåväl, det är så, men gäller det ej på jerntillverkning höjd industri. Kan sådant kal: ska stort intresse, Så som det nu går bevakas åtminstone icke Sverges intresse, då våra jernvågar stå fulla med jern, som saknar köpare, medan landet beklädes med främmande jern, Vidare påstår hr Muren att man ej haft skäl till missnöje med trafikstytelsens sätt att gå till väga. Man hör tvärtom allmän klagan öfver dess tilltag att vid sina sto:a beställningar nästan uteslutande hålla sig till utlandet, då man, genom att göra dem i tid, kunnat få nästan allt hemma, Hr Wern har kanske rätt i afseende på deh knappa tider, men hr Björkmans tillägg tycks ej vara så farligt bindande, dä det blott uttrycker en önskan att, såvidt det kan vara förenligt med det allmänna bästa, företrädesvis använda inhemsk materi 1, hvilket åtminstone kan blifva en fingervisning åt trafikstyrelsen. Hr Björkman gjorde full rätt åt hr Murens grannlagenhet i detta fall men ansåg i likhet med föregående tal. att om man här kunde anses tala för ett intresse, så var detta åtminstone ganska talrikt rapresenteradt öfver hela landet. Hr Werns invändning mot tilläggets grundlagsenlighet betydde föga, deremot kan brådskan vid beställningen måhbända denna gång lägga hinder i vägen mot dess utförande inom landet. Då likväl i tillägget tydligen står såvidt förenligt med det allmänna bästa, kan det omöjligt skada eiler hämma på minsta vis, utan endast betraktas såsom en väl behöflig påminnelse åt trafikstyrelsen att hädanefter bättre tillgodose den inhemska tillverkningen. Hr Suedvallson uppträdde denna gång tvärtemot sina vanliga åsigter i anslagstrågor med frkande om förhöning samt fästade uppmärksameten på två ej vidrörda skäl till att ej här gifva l för knappt. Anslagen till jernvägsbyggnader i allmänhet samt till trafikens stärkande och utveckling isynnerhet kunna framför andra sägas vara väl använda pengar. Dessa anslag utgöra nästan enda sättet för staten att väl återgälda de skattdragandes ansträngningar och hvad det nu ifrågavarande beträftar är klart att utan tillräcklig materiel inkomsten och nyttan af de 807. milen färdiga banor måste blifva betydligt lägre. Det andra skälet till anslagets beviljande är att derigenom under byggnad varande Jernvägar kunna återfå sitt förskott till trafiken, som nu utgöres af 4 snälltågsoch 6 godslokomotiv eller tillsammans 10 lokomotiv, hvilka nu behöfvas för att kunna öppna trafiken på de under byggnad varande bandelar, hvilka snart äro färdiga att öppnas. Af dessa 10 lokomotiv har man sagt 4 vara tagna fiånh norra stambanan och då penningbrist uppgifves såsom skäl för uppskofvet med dess fullbordande, synes bäraf klart att jernytigsbyggnaden seftersättes för att möjliggöra trafikens bestridande:-på de redan färdiga banorna. Fastän talaren ej nämnt detta till klander, har han långtifrån kunnat godkänna ett sådant förfarande; men deraf tramstår tilltäckligt nödvändigheten att på annat sätt afhjelpa behofvet af ökad materiel på de färdiga banorna, på det icke de af rikets ständer anlagna medel måttekomma att användas för anåra ändamål än hvartill de ursprangligen varit åfsedda. Tal instämde derföre 1 hr Hjertas retion. Beträffande deremot hr Björkmans illägg. gillade han dess fosterländska syfte, men då behofvet af materiel för tillfället var så stort, ansåg han ej lämpligt att ovilkorligt binda trafikstyrelsen, hvarigenom kanske stor förlust skulle uppstå. Ehuru befogadt ansåg han dock tilllägget ej nu lämpligt, men ville återkomma till ämnet i sammanhang med de i samma syfte väckta motionerna. Ar Henschen önskade hr Björkmans tillägg såsom varande blott vilkorligt samt uppmanade riksgäldsafdelningen att påskynda behandlingen af nyssnämnda motioner. Hr Irberg instämde med hr Hierta, men ansåg lämpligast att spara öfverläggningen om inhemsk materiel tills frågan fått formenlig utskottsbehandling, helst som dess ställning sannolikt blef sämre genom att tagas i sammanhang med frågan om den tillfälliga tillökning i materiel samt kanske derigenom skulle falla inom öfriga atånd. r Bager upplyste att riksgäldsafdelningen redan var färdig med behandlingen af hr Björkmans motion samt att utredningen af frågan visade det alla billiga anspråk i denna väg redan voro i vidsträcktaste mån uppfyllda. Hr Ekroth. Då den af trafikstyrelsen begärda summa ej är högre och trafiken troligen snart skall erfordra ytterligare utvidgning, synes det vara skäl att ej nu strandsätta den genom att föreskrifva olämpliga vilkor. Instämde med hr Hierta men ansåg hr Björkmans tillägg nu olämpligt. Vi veta väl att vid så forcerade arbeten det ej varit möjligt för vår industri att i afseende på tillverkning och priser hålla jemna steg med utlandet, men ju mer jernvägarne fullbardats, desto större qvantiteter inhemsk materiel hafva vi ock sett begagnas. Dertill har ock visat sig att trafikstyrelsen oaflåtligen sträfvat att höja den inhemska tillverkningen genom att här hemma beställa så mycket som varit den möjligt. Gå vi till de enskilda jernvägsbolagen, så se vi att äfven dessa funnit sin fördel vid att hemta sin materiel utifrån. Beträffande artikeln jernvägsskenor hafva vi ej en enda fabrik som 1 kan täfla med utlandet i deras tillverkning. v Hr Björek anmärkte det han ej varit närvarande n vid utskottets behandling af frågan samt att el-, jest sannolikt äfven han afgifvit reservation ig samma syfte som hr Hierta, fastän han ej kunde f neka sig hysa betänkligheter i afseende på utfi skottets rätt att öka de genom kongl. proposi-! g jon eller af enskilda motionärer begärda an-y slag, annat än i högst utomordentliga fall. EmelI k lertid var detta just ett sådant fall då skäl fun: g) nes att öka beloppet. Mot hr Björkmans till-,n ägg har man invändt, att det ej vore fullt grundu agsenligt, men tal. kunde ej inse skälet dertill j fc tan ansäg ståndet hafva full rätt att föreskrifva g wilka vilkor det behagade, men att nu upp-ä tälla några vore högst olämpligt, då en enskild notion i samma ämne snart kommer att af ut. kottet behandlas. ti Ar Ridderstad var förekommen af hr Björck F afseende på illbakavisandet af påstående omm nm mars 0 TI II I — Rn gr fr oh RJ nn 0) PD AE Jr WmwH ES OO DO 4 re