Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 3

nu befintliga virkesmassorna och markens beskaffenhet, skulle med någon säkerhet kunna grunda beräkningar på den qvantitet virke, som med skogens bestånd eller förbättring kan årligen afverkas för de särskilda behotven kolved och sågtimmer m. m. icke kan af tio dugliga skogshushållare uppgöras på — flera år. — Hr Norrby har på 3:ne månader, jemte det han under tiden skött sina öfriga tjensteåligganden, upptaxerat Wermlands skogar vester om Klarelfven och på grund af denna taxering uppgjort beräkningar och afgifvit betänkande, utan att ens genomgå skogarne. Då frågar jag, är ett sådant opus värdt något afseende af dem som hafva det ringaste begrepp om hvad skogstaxering och derpå grundade hushållsberäkningar vill säga. Hr Norrbys förordnande af konungens befallningshafvande, afgifvet i Maj 1865 att vara full. gjordt före landstingets början, afsåg, som det vill synas af hr Norrbys artikel, att få ect generelt utlåtande om skogarnes tillstånd i Wermland vester om Klarelfven. Detta borde föranledt hr Norrby att göra sammandrag öfver alla skogsarealer, och afgifva ett generelt utlåtande öfver skogens beskaffenhet, men aldrig att afgifva bes stämda yttranden öfver qvantiteten af de nu befintliga virkesmassorna och hvad som deraf i det närvarande äfven afverkas eller årligen kan afverkas med skogens bestånd, ty detta känner icke hr Norrby. Under närvarande förhållanden, då uti största delen af Wermland vester om Klarelfven kolprisen 6 å 8 rdr pr storstig om 24 tunnor föga motsvara mer än kostnaden för kolens tillverkning och framforsling till bruken, är det faktiskt att skogarne i Vestra Wermland hafva ringa eller intet värde förrän de hinna till timmers dimensioner. Deruti finnes hufvudorsaken till skogarnes missvård. Enda möjligheten att afhjelpa detta olyckliga förhållande, är att Vestra Wermland sättes uti direkt daglig beröring med Filipstads bergslag. Intilldess skola både hushållningssällskapets och enskildas bemödanden att förbättra skogsvården stranda emot det oöfverstigliga hindret, att ingen produktion kan ega rum der varans värde understiger produktionskostnaden. 20. Då hr Norrby företagit sig att beräkna årliga öfverafverkningen af Vestra Wermlands skogar, är det vilseledande att han icke utredt om de öfverafverkas i afseende på timmer eller kolskog, emedan timret (sågblocksdimensioner) har ungefär 3 gånger längre återväxt-tid än kolskog. 3:0. Synes det vara anmärkningsvärdt att en extra öfverjägare, då han finner att skogsvården i Vestra Wermland ej är sådan den borde vara och kan blifva, icke uppmanar till skogsplanteringar, skogssådd och andra åtgärder som kunna höja skogsbruket och skogens värde i nämnde landsdel, t. ex. lättade kommunikationer, utan i stället. påpekar att befolkningen bör beredas andra inkomstkällor (än skogsbruk ?), hvarigenom den sättes i stånd att förbättra sitt jordbruk, men till förbättrande af skogsbruket uppgifver han ingen utväg. 4:0. Hr Norrbys föreställning att vällugnar för stenkol anläggas af brist på träkol, kan vara ursäktlig, då han påtagligen ej förstår bergshandteringen. Försigtigast hade han likväl handlat, om han ej inlåtit sig på dylika 1eflektioner. En hvar som förstår jernindustrien i vårt land vet, att vällugnar för stenkol, torf, sågspån, qvist mn. m. anläggas öfver hela riket för att höja tillverkningarnes qvalitet och qvantitet och bevisar sådant icke brist på träkol, utan idkarnes omtanka att, till jernets sträckning, hvartill numera träkol icke är af nöden, använda andra brännmaterialier. Stockholm den 7 Febr. 1866. Svante Fleetwood, Bruksegare i Vestra Wermland.