Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 3

-l ers majestat iran sa langt alstand; och Jag skulle icke tåla att andra händer än mina hade den äran att nedlägga detsamma för den största furstinnas i verlden tötter?, 0. 8. v. Brefvet utgör den amplaste hyllning åt den ojemförliga? furstinnans vetenskapliga snille. Samme Pascal har eljest skrifvit en för stilens skönhet verldsberömd samling bref mot jesuiterna, men hvilka bref våra svenska högvördigheter naturligtvis ej heller ha studeråt, att döma efter det sätt hvarpå man vid sina tillfällen hör dem yttra sig i tidningarne som på tribunen. Att våra fruntimmer cfter erkännandet af deras likberättigande med männen i afseende på tillträdet till kunskapens brunn skola flocktals skynda dit för att släcka sin törst, torde näppeligen behöfva befaras, så länge artigare tidsfördrif finnas att tillgå. och isynnerhet då dervid ett godt ändamäl -Ikan förenas med nöjet. Under förra veckan och början på denna anställdes här i hufvudstaden en ordentlig spårjagt efter små vackra barn — icke för att fånga de små stackrarne och sälja dem åt hundturken, men för att ställa dem i de tablåer som den fashionabla verlden härstädes år. rangerat till förmån för den Bremerska asylen, och sedan detta kära besvär blifvit öfverstökadt är ssmma fashionabla verld pu i full fart med inöfvandet under der vittre protokollssekreteraren Nils Arfvidssons regissörskap af de pjeser hvarmed några tusen riksdaler i nästa vecka skola spelas in på Södra Teatern åt Lotten Wennbergs fond. De teatrar, större och mindre, som spela för sin egen tillvaro, ha också goda hus. Det är märkvärdigt att stockholmtpubliker resande teatersällskapernas direktörer klaga räcker till för alla dessa tillställningar; det. öfver det lidande skarpskytterörelsen å enal sidan och läseriet å den andra tillskynds ?könsten?. Men, som sagdt, kungliga Störa teatern hår fullt hus, Dramatiska teatern full: hus, Södra teatern fullt hus, Ladugårds landsteatern fullt hus, Valhalla-salongenr fullt hus, Berns salong icke riktigt fullt hus. men dock bra nog med folk, som applåderar det Holmgrenska sällskapets anspråkslösa prestationer. Jag såg häromdagen på en af dessa teatrar, det är detsamma hvilken, en aktris af fördelaktigt utseende, men hvars uppträdande icke tillkännagaf det rivgaste anlag för scenen. Då jag frågade mig hur hon under sådana omständigheter kunde befinna gig der, rann mig i mindet en anekdot om der franske författaren Måry. Han hade för er tio eller tolf år sedan skrifvit en pjes för Odeonteatern i Paris. En ung debutant. vacker och oskyldig som konservatoriets elever äro, hade erhållit den ynvnesten att sägs tre ord i detta arbete, vid slutet af första akten. En dag närmade sig den unga artisten efter repetitionen sin författare, och ta kåde honom med innerlighet för det han för henne öppnat konstens bana. — Men, eft.r som ni är så god, hr Mry. sade den lilla oskulden, skulle öi inte kunne ställa så till att jag vid slutet af törsta ak ten fick kasta mig på knä och utropa: Mir Gnd jag tackar dig !? Jog hörde sednast i går på Ambigu madame Gnyon säga: ?Min Gud jag tackar dig?, och detta inbringade henne tre salfvor af handklappningar. — Mitt barn, svarade Mery leende, madame Guyon är ett fruntimmer som har talang och hvars lynne lämpar sig för dessa saker. Hvad er angår, så gör er väl rede för situationen. Ni spelar en pensionär i en liten borgerlig komedi; vid slutet af första akten tillkännagifver man att soppan är på bordet. Om ni vid detta tillfälle kastar er på knä och skriker: Min Gud, jag tackar dig! skulle man taga er för en ung person som vore omåttligt hungrig. — Hr Mry det gör iogenting. Jag ber er, låt mig säga: Min Gud, jag tackar dig! Möery vände ryggen åt Thalias lårjunginna, och -det blef icke mer fråga om taken under tre dagar, Men tredje dagen erhöll Måery besök af en man om femtio ir, om: sorgsfullt klädd och af aristokratiskt utseende. Sedan några artigheter blifvit utbytta yttrade den besökande: — Hr Måry, jag tycker om snillrikt folk. Jag eger förmögenhet, kredit, ett slott; värdigas taga i betraktande att allt detta står till er disposition. För min del är jag er redan förbunden i min egenskap af beskyddare för mademoiselle Coralie, den unge artisten, åt hvilken ni haft den godheten att anförtro en liten roll i en förtjusande komedi. — Det fägnar mig, yttrade poeten, bugande sig. — Men, ser ni, herr Måry, återtog beskyddaren, gör detta barn en stor tjenst; tillåt henne att kasta sig på knä och ut: ropa: ?Min Gud, jag tackar dig!? Barnet har gjort ett särskildt studium af detta utrop. I går kastade hon sig på knä i en salong, framför femton kännare, och jag försäkrar er att hon hade den största framgång. Bitande sig i läpparne upprepade Mery sitt inkast: Soppan är på bordet; det finns icke någon utväg att gifva saken en lyrisk vändning genom att skrika: ?Min Gud, jag tackar dig!? Beskyddaren drog sig tillbaka, en smula mera stel och mindre leende än vid sitt inträde. Representationen kom. Måöry, med manuskriptet i handen, följde i kulissen gången af sin pjes, då vid slutet af första akten ett moln skymlade för hans ögon. Man kom att tillkännagifva soppans inbärande, och mademoiselle Coralie kastade sig på knä, utropande det famösa min Gud, jag tackar dig! — Min pjes är förlorad, sade Måry, fallande i regissörens armar. — Jaha, sade regissören, man ser nog att ni inte känner till teatern. Hör! I sjelfva verket emottog mademoiselle Coralie sina tre handklappningssalfvor för detta välsignade min Gud, jag tackar dig! Det var för mycket upprörande. Mery, besegrad, föll på kvä, i sin tur utropande: Min Gud, jag tackar dig!? Kurry. IN Dadalianan af Alia hladab pA RR kt nt kn rt OJ) OA ER FA RR ser BR (Dt 0 hy -(DR TRDD bf et PT AE I nt SG JD DD YA ET BJJ KN JK rk nt Sk Fkn ft Ön Ne äte fö NA nt